Hjälp mina sötnosar att kläckas.
Liten svart och förhoppningsvis livlig. Green glow seem promising.
Detta ägg har konstiga märken och lär bli en mycket vacker drake.
Denna drake lär bli lika vackert silvergrå som sina föräldrar. Dimman är lite oroande bara.
Ja, jag ägnar mig åt drakuppfödning.
Unika klick gör dem starkare och ser till att de kan ta sig ur ägget i tid.
Snälla klicka på äggen. *puppyeyes*
torsdag 27 november 2008
fredag 21 november 2008
This is me
Irländsk dans är det senaste. Jag har hittat en skola som undervisar i det, och jag tänker ta en kurs oavsett vad mor säger.
1,9 på högskoleprovet. Det är bra för att vara första gången. 1 poäng från 2,0, så jag är lite irriterad.
Vinterns första snö idag. Jag tycker inte om det.
Bråk på fysiken. Jag tycker inte om det heller. Kim är faktiskt en bra lärare.
Papper från Kent. Ambivalent igen. Mycket ambivalent.
Tittar på andra universitet i Storbrittanien, men jag tror att det är Kent eller Limerick som är det jag vill göra. Fruktar att flytta och lämna pojken och familjen och vännerna. Men det blir nog bra.
Ska fråga Kim om åsikter rörande MPhys i Kent. Får ta med prospektet.
Kemi är roligt. Fast inte just nu. Human Biochemistry är inte min melodi. Analytical Chemistry är bättre.
Starka magneter. Askul!
Det här kommer nog bli bra.
1,9 på högskoleprovet. Det är bra för att vara första gången. 1 poäng från 2,0, så jag är lite irriterad.
Vinterns första snö idag. Jag tycker inte om det.
Bråk på fysiken. Jag tycker inte om det heller. Kim är faktiskt en bra lärare.
Papper från Kent. Ambivalent igen. Mycket ambivalent.
Tittar på andra universitet i Storbrittanien, men jag tror att det är Kent eller Limerick som är det jag vill göra. Fruktar att flytta och lämna pojken och familjen och vännerna. Men det blir nog bra.
Ska fråga Kim om åsikter rörande MPhys i Kent. Får ta med prospektet.
Kemi är roligt. Fast inte just nu. Human Biochemistry är inte min melodi. Analytical Chemistry är bättre.
Starka magneter. Askul!
Det här kommer nog bli bra.
torsdag 4 september 2008
tisdag 26 augusti 2008
Skolan har börjat
Jag har ett uruselt schema med mer än en natts sömn i håltimmar.
Jag jobbar på min EE, skolans vågmaskin är inte kraftig nog. Vi ska se om tekniska har det, vi vet att det finns en i Lund, men tekniska är närmare...
Jag älskar min pojke. Och om 280 dagar så tar jag studenten.
Jag jobbar på min EE, skolans vågmaskin är inte kraftig nog. Vi ska se om tekniska har det, vi vet att det finns en i Lund, men tekniska är närmare...
Jag älskar min pojke. Och om 280 dagar så tar jag studenten.
tisdag 22 juli 2008
onsdag 25 juni 2008
Jag skrev ingenting om vår treårsdag.
Den fjärde Juni 2008 hade jag och pojken varit vi i tre års tid.
Han jobbar natt, och hade körlektion och gud vet vad, så vi firade den tredje. Eller ja... vi började fira den tredje.
Han kom till mig efter att jag slutat för dagen (och haft sista lektionen för läsåret), vi fick åka med far till Lomma för att handla, och sen förberedde vi smörgåsar och lite choklad och gubbjubbar. Och cider och någon form av juice-dryck på bär som smakade gott. Och så då badlakan och filt, och så hade vi midnattspicknick vid stranden. Jag älskar att bo vid havet.
Den fjärde Juni 2008 hade jag och pojken varit vi i tre års tid.
Han jobbar natt, och hade körlektion och gud vet vad, så vi firade den tredje. Eller ja... vi började fira den tredje.
Han kom till mig efter att jag slutat för dagen (och haft sista lektionen för läsåret), vi fick åka med far till Lomma för att handla, och sen förberedde vi smörgåsar och lite choklad och gubbjubbar. Och cider och någon form av juice-dryck på bär som smakade gott. Och så då badlakan och filt, och så hade vi midnattspicknick vid stranden. Jag älskar att bo vid havet.
tisdag 17 juni 2008
tisdag 27 maj 2008
Trasig
Jag är trasig.
Något brast, det gick sönder. Det gör ont.
Jag är trasig. Mer på riktigt än tidigare. det gör ont ont ont ont.
massa ont och han som finns där för att hjälpa är jag rädd för. det är något med hans uppenbarelse som sätter fart på adrenalinet. jag vill fly, han är farlig i min värld, läskig och vill mig illa. men allt han ska göra är att hjälpa. jag är rädd. jag är trasig. hur kan jag vara trasig? jag som är liten och envis och har pansar på näsan. hur kan jag vara trasig? hur kan jag vara rädd?
Krama mig. Klappa mig.
vill vara katt. vill vara.
vill tänka rationellt, vill inte känna.
jag är trasig.
jag är dum dum dum dum dum. och dum.
jag. är. dum. trasig. trasig dum. dum trasig.
Något brast, det gick sönder. Det gör ont.
Jag är trasig. Mer på riktigt än tidigare. det gör ont ont ont ont.
massa ont och han som finns där för att hjälpa är jag rädd för. det är något med hans uppenbarelse som sätter fart på adrenalinet. jag vill fly, han är farlig i min värld, läskig och vill mig illa. men allt han ska göra är att hjälpa. jag är rädd. jag är trasig. hur kan jag vara trasig? jag som är liten och envis och har pansar på näsan. hur kan jag vara trasig? hur kan jag vara rädd?
Krama mig. Klappa mig.
vill vara katt. vill vara.
vill tänka rationellt, vill inte känna.
jag är trasig.
jag är dum dum dum dum dum. och dum.
jag. är. dum. trasig. trasig dum. dum trasig.
lördag 24 maj 2008
Musik och podradio
Jag lyssnar mycket på webradio. Jag gillar podcasting, podradio, det är så lätt att hitta stationer som har nischat sig på just det som jag tycker absolut mest om inom musik.
Oavsett om det jag känner för att lyssna på skulle vara klezmer eller indierock eller fiskmusik.
Personliga favoriten är Soma FM, som har stationer med indie, ebm/idm, house/trance, jazz, världsmusik etc. Allt jag vill hitta hittar jag där.
Många gånger får låttitlarna mig att reagera. De speglar vad jag tänker, tycker och känner.
Dagens skörd:
Late Nineties Bedroom Rock for the Missionaries,
I'm hoping that it stays just this broken.
And I'm a rainbow girl.
The greater time, the greater time.
And I'm hoping that it stays just this broken.
Oavsett om det jag känner för att lyssna på skulle vara klezmer eller indierock eller fiskmusik.
Personliga favoriten är Soma FM, som har stationer med indie, ebm/idm, house/trance, jazz, världsmusik etc. Allt jag vill hitta hittar jag där.
Många gånger får låttitlarna mig att reagera. De speglar vad jag tänker, tycker och känner.
Dagens skörd:
Late Nineties Bedroom Rock for the Missionaries,
I'm hoping that it stays just this broken.
And I'm a rainbow girl.
The greater time, the greater time.
And I'm hoping that it stays just this broken.
onsdag 21 maj 2008
Relationer - svar till Anneli
För det första vill jag klargöra att Anneli är klok som en räka.
För det andra vill jag konstatera att jag inte är så dum jag heller.
Och för det tredje så vill jag informera om att nedanstående inlägg är ett svar på det här inlägget som Anneli gjort på sin blogg, Jeu de Rôles. Det handlar om relationer och monogami, och jag vet inte om den borde ligga här, på Viva la revolution, eller här, på Authentic Lies, som ju är min mer politiska och analyserande blogg.
Anledningen till att jag är osäker är att texten berör båda bloggarnas specialämnen, det är ett svar, det är personligt och det är politiskt.
Många av ideerna och en del av formuleringarna är fritt stulna av Dr. Andie, som har många vettiga tankar om det där med relationer, och som dessutom ansluter sig till copyleft-rörelsen.
Jag hävdar att jag är "hyfsat monogam". Vad jag menar med det vet jag inte riktigt, men jag anser att det är absurdt att en relation till någon skulle vara beroende av vad jag har för relationer till andra människor. Varje relation och dess utveckling borde vara beroende av det som sker inom den, i övrigt? Ingenting borde påverka i övrigt.
En grundläggande skillnad mellan vänskapsrelationer och kärleksrelationer är att det finns plats för många vänner men bara en kärlekspartner (eller ett par stycken i den gryende poly-rörelsen). Att vara någons kärlekspartner innebär att inta en speciell och utvald plats i den människans liv, en plats som medför både krav och fördelar. Det finns ett detaljerat paket av förväntningar om hur kärleksrelationen ska fungera.
Goda vänskapsrelationer fungerar på ett annat sätt. Det är inte ofta man kompromissar bort sig själv med vänner. I stället gör man precis tvärtom: undersöker när man vill åt samma håll - och då träffas man och umgås.
Visst har de flesta ett fåtal riktigt nära vänner, men det finns ingen inbyggd begränsning mot att skaffa flera sådana, eller flera mer ytliga vänner. Relationen till varje enskild vän fungerar helt enkelt oberoende av andra vänner (förutom möjligen om tidsbrist uppstår). Relationen behöver därför inte matas med bekräftelse, eftersom den grundläggande utgångspunkten är att inget förutom det som händer inom själva vänskapsrelationen kan hota den. Relationen består av umgänget inom den och behöver inte bekräftas mer än så. Att efter två veckors umgånge fråga "är vi kompisar nu?" känns fjärran. Detta tänkande kring vänskap gör att goda vänner ställer få eller inga krav på varandra. Jämför detta med den traditionella kärlekspartnern. Dess position på piedestalen hotas hela tiden av nya bekantskaper eftersom någon kan föranledas att dra i göra slut-spaken. Därför finns hela tiden ett behov för kärlekspartnern att kontrollera sin piedestalplats genom att be om eller kräva olika former av bekräftelse.
På ett vis handlar det om bekräftelse, en strävan efter att vara den viktigaste för någon, och jag tar det som en komplimang om någon skulle se just mig som viktigast för dem. Men det är så de upplever det just då. Vad säger att jag är viktigast om ett år, en vecka, två timmar eller en minut?
Jag är hyfsat monogam, jag vill inte vara bunden eller "tillhöra" någon. Jag vill ha lov att krama på dig, på Martin och på Catta i samma utsträckning som på Christian. Och jag har det lovet. Men eftersom jag älskar Christian (just nu), och han är viktigast för mig merparten av tiden (kanske inte när vännerna krashar och blir deprimerade, då är de viktigast. Och när jag träffar vänner för en fika så är de viktigast. You get my point?) och att han har andra åsikter om monogami än jag har, så kan jag kompromissa och hålla mig, just "hyfsat" monogam. För hans skull, för att jag älskar honom, och för att han är glad åt att jag gör det.
För det andra vill jag konstatera att jag inte är så dum jag heller.
Och för det tredje så vill jag informera om att nedanstående inlägg är ett svar på det här inlägget som Anneli gjort på sin blogg, Jeu de Rôles. Det handlar om relationer och monogami, och jag vet inte om den borde ligga här, på Viva la revolution, eller här, på Authentic Lies, som ju är min mer politiska och analyserande blogg.
Anledningen till att jag är osäker är att texten berör båda bloggarnas specialämnen, det är ett svar, det är personligt och det är politiskt.
Många av ideerna och en del av formuleringarna är fritt stulna av Dr. Andie, som har många vettiga tankar om det där med relationer, och som dessutom ansluter sig till copyleft-rörelsen.
Jag hävdar att jag är "hyfsat monogam". Vad jag menar med det vet jag inte riktigt, men jag anser att det är absurdt att en relation till någon skulle vara beroende av vad jag har för relationer till andra människor. Varje relation och dess utveckling borde vara beroende av det som sker inom den, i övrigt? Ingenting borde påverka i övrigt.
En grundläggande skillnad mellan vänskapsrelationer och kärleksrelationer är att det finns plats för många vänner men bara en kärlekspartner (eller ett par stycken i den gryende poly-rörelsen). Att vara någons kärlekspartner innebär att inta en speciell och utvald plats i den människans liv, en plats som medför både krav och fördelar. Det finns ett detaljerat paket av förväntningar om hur kärleksrelationen ska fungera.
Goda vänskapsrelationer fungerar på ett annat sätt. Det är inte ofta man kompromissar bort sig själv med vänner. I stället gör man precis tvärtom: undersöker när man vill åt samma håll - och då träffas man och umgås.
Visst har de flesta ett fåtal riktigt nära vänner, men det finns ingen inbyggd begränsning mot att skaffa flera sådana, eller flera mer ytliga vänner. Relationen till varje enskild vän fungerar helt enkelt oberoende av andra vänner (förutom möjligen om tidsbrist uppstår). Relationen behöver därför inte matas med bekräftelse, eftersom den grundläggande utgångspunkten är att inget förutom det som händer inom själva vänskapsrelationen kan hota den. Relationen består av umgänget inom den och behöver inte bekräftas mer än så. Att efter två veckors umgånge fråga "är vi kompisar nu?" känns fjärran. Detta tänkande kring vänskap gör att goda vänner ställer få eller inga krav på varandra. Jämför detta med den traditionella kärlekspartnern. Dess position på piedestalen hotas hela tiden av nya bekantskaper eftersom någon kan föranledas att dra i göra slut-spaken. Därför finns hela tiden ett behov för kärlekspartnern att kontrollera sin piedestalplats genom att be om eller kräva olika former av bekräftelse.
På ett vis handlar det om bekräftelse, en strävan efter att vara den viktigaste för någon, och jag tar det som en komplimang om någon skulle se just mig som viktigast för dem. Men det är så de upplever det just då. Vad säger att jag är viktigast om ett år, en vecka, två timmar eller en minut?
Jag är hyfsat monogam, jag vill inte vara bunden eller "tillhöra" någon. Jag vill ha lov att krama på dig, på Martin och på Catta i samma utsträckning som på Christian. Och jag har det lovet. Men eftersom jag älskar Christian (just nu), och han är viktigast för mig merparten av tiden (kanske inte när vännerna krashar och blir deprimerade, då är de viktigast. Och när jag träffar vänner för en fika så är de viktigast. You get my point?) och att han har andra åsikter om monogami än jag har, så kan jag kompromissa och hålla mig, just "hyfsat" monogam. För hans skull, för att jag älskar honom, och för att han är glad åt att jag gör det.
tisdag 20 maj 2008
Rotersand - Would you buy this?
Do you believe in god?
Did you ever lie to your mother?
Do you like cake ?
Do you have problems falling asleep?
What is your favourite colour?
Are you afraid of certain noises?
Do you eat too much?
Are you politically active?
Do you feel aggressive sometimes?
Are you nervous?
If you were an animal, what would you be?
Are you afraid of losing control?
Do you suffer from headaches?
Do you masturbate?
Do you like flowers?
Are you afraid of water?
Do you wear blue jeans at the office?
Do you sometimes wish you were another person?
Did you believe in santa claus?
Did you ever kill an animal on purpose?
Are you afraid of hurting someone?
Did you ever dismiss somebody?
Did you ever dream you could fly?
Are you afraid of fire?
Do you like music?
Did you ever get water up your nose?
Are you afraid of spiders?
Did you ever have sex with a pers on you didn't know?
Do you like reality shows?
Would you buy this?
Did you ever lie to your mother?
Do you like cake ?
Do you have problems falling asleep?
What is your favourite colour?
Are you afraid of certain noises?
Do you eat too much?
Are you politically active?
Do you feel aggressive sometimes?
Are you nervous?
If you were an animal, what would you be?
Are you afraid of losing control?
Do you suffer from headaches?
Do you masturbate?
Do you like flowers?
Are you afraid of water?
Do you wear blue jeans at the office?
Do you sometimes wish you were another person?
Did you believe in santa claus?
Did you ever kill an animal on purpose?
Are you afraid of hurting someone?
Did you ever dismiss somebody?
Did you ever dream you could fly?
Are you afraid of fire?
Do you like music?
Did you ever get water up your nose?
Are you afraid of spiders?
Did you ever have sex with a pers on you didn't know?
Do you like reality shows?
Would you buy this?
måndag 19 maj 2008
Mat
Det är dagar som dessa då jag minns varför jag tycker om att stå i köket.
De dagarna då den rostade vitlöken tillför exakt det stinget jag vill, de dagarna då salttäcket smälter och efterlämnar den mest delikata sälta, de dagar då citronbädden tillför syrlighet utan att ta över i smaken. De dagarna då potatismoset får den perfekta gräddigheten utan att lämna gräddhinnan efter sig, så att potatismoset väger av mot den kryddigare fisken och skapar den mest fantastiska smakupplevelse.
De dagarna då jag belönar mig själv med ett stort glas Coca med lite citron, för att drycken måste vara lika bra som maten.
De dagarna minns jag varför jag tycker om att stå i köket.
----
Recept på kryddlax på citronbädd med potatismos.
Notera att recept inte är min grej, jag lagar mat på känsla...
Till laxen:
3 bitar laxfilét
1 citron
2 klyftor vitlök, eller så många man nu känner för.
salt
vitpeppar
chilli av valfri sort
Örtkrydda (jag valde dragon)
Margarin/Olivolja (välj själv)
Till potatismoset:
Potatis
Salt
Smör/Margarin
Grädde
1. Sätt på ugnen på 150 centigrades.
Skala och dela pärorna i mindre bitar, lägg i en kastrull med rikligt med saltat vatten.
Koka mjuk, och sen lite till.
2. Medan potatisen sköter sitt på spisen ta fram dina till hälften tinade laxfileer, (Om ni är som jag finns det inte en chans i världen att laxen är tinad tills dess ni vill börja tillreda den...) placera dem på något som tål mikrovågsugnar, salta och häll lite citron på flaska över dem och tina dem sedan i mikrovågsugnen. (Om ni nu inte är som jag så kan ni med fördel hoppa över det här steget)
3. Skiva citronen i skivor av tjockleken ”mitt lillfinger eller lite tunnare”, jag vet att det inte är mycket till förklaring på storleken men det är vad ni får. Skivorna ska täcka bottnen på en ungsfast form, varpå man sedan placerar laxen ovanpå citronskivorna. Jag räknar med att jag inte behöver säga att ni inte ska använda stumparna.
Man kan även med fördel pressa saften ur eventuella överblivna bitar citron över laxen. Det är bra, för då har kryddorna något att fästa med.
4. Nu kommer den roliga delen, när man får gå lös med kryddorna.
Hacka vitlöken fint, och bred ut den över laxen. (Tänk på att den mittersta biten av vitlöksklyftan dels tenderar att smaka bittert, dels är det som orsakar den vidriga vitlöksandedräkten. Vad jag försöker säga är ”Ta bort mittbiten av vitlöksklyftan”) Salta, det ska vara förhållandevis mycket salt över hela laxens ovansida. Och på med vitpeppar. Och chilli.
Och täck det sedan med örtkrydda.
5. Stekfett. Om du använder olivolja så ska den vara av bra kvalitet. Vet du hur man ser om olivolja är av bra kvalisort? Den ska vara grön, inte gul. Grön.
Om du har grön olivolja att tillgå, ringla denne över laxen.
Annars är det margarin som gäller. Har du flytande så ska den ringlas över. Har du hårt så tärnar du margarinet och placerar ut över laxen där du finner lämpligt.
Och så in i ugnen, det bör ta ungefär 15 minuter, men jag vet inte.
Så låt laxen vara inne tills den är färdig. Färdig är den när den delar sig i lamellerna om du trycker på den.
6. Potatismosdags. Potatisen bör vara färdigkokt nu.
Om så är fallet, häll bort vattnet. Detta görs lämpligen medelst durkslag eller sil.
När vattnet är borta placeras potatisen åter i kastrullen, ringla över lite flytande margarin (eller mycket, beroende på vad du tycker om smaken) och invänta att det smälter. Det bör ta ungefär 17 sekunder.
Därefter rekomenderar Inya potatispress, och pressande av potatisbitarna, och det gör verkligen ingenting om man råkar pressa redan pressad potatis.
Sen tar du och häller i lite grädde och rör om. Och fortsätter så tills du har den konsistensen du vill ha.
Därefter kan man med fördel ha i lite flingsalt och grovmalen svartpeppar.
7. Är potatismoset klart? Är fisken klar?
Men ät då, för tusan!
Och om ni lyckas lika bra som jag med den här rätten rekomenderar jag måltidsdrycken Coca Cola + Citron.
De dagarna då den rostade vitlöken tillför exakt det stinget jag vill, de dagarna då salttäcket smälter och efterlämnar den mest delikata sälta, de dagar då citronbädden tillför syrlighet utan att ta över i smaken. De dagarna då potatismoset får den perfekta gräddigheten utan att lämna gräddhinnan efter sig, så att potatismoset väger av mot den kryddigare fisken och skapar den mest fantastiska smakupplevelse.
De dagarna då jag belönar mig själv med ett stort glas Coca med lite citron, för att drycken måste vara lika bra som maten.
De dagarna minns jag varför jag tycker om att stå i köket.
----
Recept på kryddlax på citronbädd med potatismos.
Notera att recept inte är min grej, jag lagar mat på känsla...
Till laxen:
3 bitar laxfilét
1 citron
2 klyftor vitlök, eller så många man nu känner för.
salt
vitpeppar
chilli av valfri sort
Örtkrydda (jag valde dragon)
Margarin/Olivolja (välj själv)
Till potatismoset:
Potatis
Salt
Smör/Margarin
Grädde
1. Sätt på ugnen på 150 centigrades.
Skala och dela pärorna i mindre bitar, lägg i en kastrull med rikligt med saltat vatten.
Koka mjuk, och sen lite till.
2. Medan potatisen sköter sitt på spisen ta fram dina till hälften tinade laxfileer, (Om ni är som jag finns det inte en chans i världen att laxen är tinad tills dess ni vill börja tillreda den...) placera dem på något som tål mikrovågsugnar, salta och häll lite citron på flaska över dem och tina dem sedan i mikrovågsugnen. (Om ni nu inte är som jag så kan ni med fördel hoppa över det här steget)
3. Skiva citronen i skivor av tjockleken ”mitt lillfinger eller lite tunnare”, jag vet att det inte är mycket till förklaring på storleken men det är vad ni får. Skivorna ska täcka bottnen på en ungsfast form, varpå man sedan placerar laxen ovanpå citronskivorna. Jag räknar med att jag inte behöver säga att ni inte ska använda stumparna.
Man kan även med fördel pressa saften ur eventuella överblivna bitar citron över laxen. Det är bra, för då har kryddorna något att fästa med.
4. Nu kommer den roliga delen, när man får gå lös med kryddorna.
Hacka vitlöken fint, och bred ut den över laxen. (Tänk på att den mittersta biten av vitlöksklyftan dels tenderar att smaka bittert, dels är det som orsakar den vidriga vitlöksandedräkten. Vad jag försöker säga är ”Ta bort mittbiten av vitlöksklyftan”) Salta, det ska vara förhållandevis mycket salt över hela laxens ovansida. Och på med vitpeppar. Och chilli.
Och täck det sedan med örtkrydda.
5. Stekfett. Om du använder olivolja så ska den vara av bra kvalitet. Vet du hur man ser om olivolja är av bra kvalisort? Den ska vara grön, inte gul. Grön.
Om du har grön olivolja att tillgå, ringla denne över laxen.
Annars är det margarin som gäller. Har du flytande så ska den ringlas över. Har du hårt så tärnar du margarinet och placerar ut över laxen där du finner lämpligt.
Och så in i ugnen, det bör ta ungefär 15 minuter, men jag vet inte.
Så låt laxen vara inne tills den är färdig. Färdig är den när den delar sig i lamellerna om du trycker på den.
6. Potatismosdags. Potatisen bör vara färdigkokt nu.
Om så är fallet, häll bort vattnet. Detta görs lämpligen medelst durkslag eller sil.
När vattnet är borta placeras potatisen åter i kastrullen, ringla över lite flytande margarin (eller mycket, beroende på vad du tycker om smaken) och invänta att det smälter. Det bör ta ungefär 17 sekunder.
Därefter rekomenderar Inya potatispress, och pressande av potatisbitarna, och det gör verkligen ingenting om man råkar pressa redan pressad potatis.
Sen tar du och häller i lite grädde och rör om. Och fortsätter så tills du har den konsistensen du vill ha.
Därefter kan man med fördel ha i lite flingsalt och grovmalen svartpeppar.
7. Är potatismoset klart? Är fisken klar?
Men ät då, för tusan!
Och om ni lyckas lika bra som jag med den här rätten rekomenderar jag måltidsdrycken Coca Cola + Citron.
lördag 17 maj 2008
Mulan, kakaotryffel, SawIV (fast sönder)
Folk är knepiga, skolan tar tid. Ryggen gör ont, jag är sugen på te.
Jag saknar er. Lyssnar på Rotersand, Falkenbach, Covenant, The Killers mfl.
Läser Thérèse Raquin, Mage, Ghouls och skall även ge mig på OD.
Har dåligt samvete. Massvis.
Men det är en senare fråga.
Folk är knepiga, skolan tar tid. Ryggen gör ont, jag är sugen på te.
Jag saknar er. Lyssnar på Rotersand, Falkenbach, Covenant, The Killers mfl.
Läser Thérèse Raquin, Mage, Ghouls och skall även ge mig på OD.
Har dåligt samvete. Massvis.
Men det är en senare fråga.
lördag 3 maj 2008
I think she's tired...
... she's quoting Henry V. (O, we few, we happy few, we band of brothers...)
The contextual and cultural myth, procrastination of studying of history, she's quite good at it.
She also consider this hour of the day being weird, rather unpleasant and probably not even existing.
The contextual and cultural myth, procrastination of studying of history, she's quite good at it.
She also consider this hour of the day being weird, rather unpleasant and probably not even existing.
torsdag 17 april 2008
onsdag 26 mars 2008
Jag är sjuk. Verkligt miserabel.
Hostar och hostar och hostar och hostar osv. Rösten är mer eller mindre försvunnen, feber... Jag ät gnällig på gränsen till vilken karl som helst med nageltrång.
Jag missar the group 4 presentation. Jag har inte fått några svar på first draft av ToK presentation. Gnäll!
Hostar och hostar och hostar och hostar osv. Rösten är mer eller mindre försvunnen, feber... Jag ät gnällig på gränsen till vilken karl som helst med nageltrång.
Jag missar the group 4 presentation. Jag har inte fått några svar på first draft av ToK presentation. Gnäll!
fredag 14 mars 2008
π
Happy pi day, everyone. :D
Det har hänt lite saker, och jag är inte helt glad åt det. Men det ska inte upp här. Sorry.
Det har hänt lite saker, och jag är inte helt glad åt det. Men det ska inte upp här. Sorry.
onsdag 12 mars 2008
söndag 9 mars 2008
Divina Resurrecta
Jag säger som Martin,
"Med små steg och stor iver arbetar vi vidare på Requiemlajvet Divina Resurrecta, ett skådespel i 6 akter, då Stockholms stabila maktstruktur faller samman kring de Besläktade.
Känn dig välkommen att höra av dig om du har karaktärsförslag eller bara är nyfiken."
Snart nog ska det finnas en hemsida, jag brottas för närvarande med koden till densamma, vi siktar på att ha sidan up-and-running i början av April.
"Med små steg och stor iver arbetar vi vidare på Requiemlajvet Divina Resurrecta, ett skådespel i 6 akter, då Stockholms stabila maktstruktur faller samman kring de Besläktade.
Känn dig välkommen att höra av dig om du har karaktärsförslag eller bara är nyfiken."
Snart nog ska det finnas en hemsida, jag brottas för närvarande med koden till densamma, vi siktar på att ha sidan up-and-running i början av April.
Etiketter:
Att Göra,
Divina Resurrecta,
Vad har jag gjort idag?
torsdag 14 februari 2008
onsdag 13 februari 2008
Smittsamt.
The iPebble smittar!
Hon var crazybunny under lunchen, och nu är jag hyper.
I adorses the iPebble. <3
Idag är en fenomenal dag.
Den senaste tiden har faktiskt varit bra, trots diverse händelser. Gnäll är ett självändamål, det blir jag mer och mer övertygad om. Lite gnäll varje dag gör liten Inya glad.
Jag har fått en pinne. Tack allihopa.
All of a sudden I manage to attract friends all on my own. I liek. Liek vewy much.
Fast somliga tankar vill jag inte ha tillbaka.
Hon var crazybunny under lunchen, och nu är jag hyper.
I adorses the iPebble. <3
Idag är en fenomenal dag.
Den senaste tiden har faktiskt varit bra, trots diverse händelser. Gnäll är ett självändamål, det blir jag mer och mer övertygad om. Lite gnäll varje dag gör liten Inya glad.
Jag har fått en pinne. Tack allihopa.
All of a sudden I manage to attract friends all on my own. I liek. Liek vewy much.
Fast somliga tankar vill jag inte ha tillbaka.
torsdag 7 februari 2008
torsdag 31 januari 2008
Nytt personligt rekord.
12 minuter, från att vi träffades till att vi skiljdes.
Och vår presentation blev gjord på den tiden.
Och fy fanken vad bra den blev.
Och vår presentation blev gjord på den tiden.
Och fy fanken vad bra den blev.
söndag 27 januari 2008
Livets små glädjeämnen.
PappersIRC gör mig lika glad varje gång.
Jag är ambivalent, mycket pågår, både bra och dåligt.
Vi kan nock ta och börja från börja, det brukar bli enklast så.
Och sen kommer jag på att jag nog inte vill ha de här tankarna offentligt. Sorry.
Nå, pappersIRC gör mig glad.
Jag är ambivalent, mycket pågår, både bra och dåligt.
Vi kan nock ta och börja från börja, det brukar bli enklast så.
Och sen kommer jag på att jag nog inte vill ha de här tankarna offentligt. Sorry.
Nå, pappersIRC gör mig glad.
tisdag 15 januari 2008
I somliga stunder står tiden stilla.
I somliga stunder, då allt bara är.
I dessa stunder kan jag gråta.
I somliga stunder når man en tanke, en förtvivlad spillra av det som var jag.
Ibland når man insikter, men sällan av egen maskin. En fråga, ofta vänligt menad, många gånger inte menad alls, tomma artigheter.
Jag är Inya, ett evigt ingenting.
I somliga stunder, då allt bara är.
I dessa stunder kan jag gråta.
I somliga stunder når man en tanke, en förtvivlad spillra av det som var jag.
Ibland når man insikter, men sällan av egen maskin. En fråga, ofta vänligt menad, många gånger inte menad alls, tomma artigheter.
Jag är Inya, ett evigt ingenting.
måndag 14 januari 2008
Morgnar...
Tåget är sent, jag är sen.
Jag vaknade sjutton minuter över nio, jag skulle med halv tio-tåget. Det går inte.
Turen i oturen, eller hur jag nu ska se det, är att mitt tåg är försenat.
Så jag hinner alltså packa väskan och dricka något litet innan jag går.
Morgnar är av princip inte goda.
Det är lite som diskussionen mellan Bilbo och Gandalf, men morgnar är inte goda.
Igår, runt halv tolv, gick far till sängs och sade till mig att "inte för länge nu". Det gör han ofta, gå och lägg dig snart.
Jag gick till sängs runt halv fyra.
Jag kan inte ha sådana här sömnvanor.
Jag vaknade sjutton minuter över nio, jag skulle med halv tio-tåget. Det går inte.
Turen i oturen, eller hur jag nu ska se det, är att mitt tåg är försenat.
Så jag hinner alltså packa väskan och dricka något litet innan jag går.
Morgnar är av princip inte goda.
Det är lite som diskussionen mellan Bilbo och Gandalf, men morgnar är inte goda.
Igår, runt halv tolv, gick far till sängs och sade till mig att "inte för länge nu". Det gör han ofta, gå och lägg dig snart.
Jag gick till sängs runt halv fyra.
Jag kan inte ha sådana här sömnvanor.
...fast så slog det mig.
Jag talar förvisso med en förhållandevis bred dialekt. Jag säger att saker beror sig på och inte att det beror på, jag säger päror/pantofflor och inte potatis. Jag säger rabbemos och inte rotmos.
Många gånger så vet jag inte om ett ord som finns i mitt ordförråd är dialektalt eller "rikssvenskt". Jag lärde mig inte att "spann" var dialektalt förrens jag gick på gymnasiet. För mig heter det verkligen vann och rullebör och hue och påg och lua och hossor och tös och mölla och möllare och batting (än mer ofta illbatting) och kritter och horsar och skånkor och asa och ränna och grina, när jag talar. Mer sällan när jag skriver.
Mitt system för att avgöra vilka ord som är dialektala och vilka som är "svenska" har nämnligen med skrivandet att göra. Kan jag stava till ett ord och när jag ser det skrivet ser att det är rätt så är ordet "svenskt". Kan jag inte det, eller när jag ser ordet skrivet anser att det inte överrensstämmer med hur jag skulle uttala det, så är det dialektalt.
När jag talar lägger jag gärna till "det skånska A:et", jag använder många dialektala ord, tonmelodin som är typisk för skånska, de malmöitiska diftongerna (det var någon som hävdade att det inte räckte med diftonger, det var triftonger), de skorrande R:en o.s.v.
Alltså, då min svensklärare oftast befattar sig med mitt språkbruk i tal, vilket är synnerligen dialektalt, vilket vanligtvis tyder på låg bildning och liten förståelse för det skrivna ordet och dess sammanhang, vilket ju har en tydlig kontrast mot mitt språkbruk i skrift så kan jag på sätt och vis förstå att hennes intryck var att mitt skrivna ord inte stämmer överrens med det språk som hon anser vara "mitt".
Men att kalla mig tillgjord och konstlad var inte mindre otrevligt för det.
Jag talar förvisso med en förhållandevis bred dialekt. Jag säger att saker beror sig på och inte att det beror på, jag säger päror/pantofflor och inte potatis. Jag säger rabbemos och inte rotmos.
Många gånger så vet jag inte om ett ord som finns i mitt ordförråd är dialektalt eller "rikssvenskt". Jag lärde mig inte att "spann" var dialektalt förrens jag gick på gymnasiet. För mig heter det verkligen vann och rullebör och hue och påg och lua och hossor och tös och mölla och möllare och batting (än mer ofta illbatting) och kritter och horsar och skånkor och asa och ränna och grina, när jag talar. Mer sällan när jag skriver.
Mitt system för att avgöra vilka ord som är dialektala och vilka som är "svenska" har nämnligen med skrivandet att göra. Kan jag stava till ett ord och när jag ser det skrivet ser att det är rätt så är ordet "svenskt". Kan jag inte det, eller när jag ser ordet skrivet anser att det inte överrensstämmer med hur jag skulle uttala det, så är det dialektalt.
När jag talar lägger jag gärna till "det skånska A:et", jag använder många dialektala ord, tonmelodin som är typisk för skånska, de malmöitiska diftongerna (det var någon som hävdade att det inte räckte med diftonger, det var triftonger), de skorrande R:en o.s.v.
Alltså, då min svensklärare oftast befattar sig med mitt språkbruk i tal, vilket är synnerligen dialektalt, vilket vanligtvis tyder på låg bildning och liten förståelse för det skrivna ordet och dess sammanhang, vilket ju har en tydlig kontrast mot mitt språkbruk i skrift så kan jag på sätt och vis förstå att hennes intryck var att mitt skrivna ord inte stämmer överrens med det språk som hon anser vara "mitt".
Men att kalla mig tillgjord och konstlad var inte mindre otrevligt för det.
Ord
"Du kommer inte få bättre betyg av att du gör dig till."
Vad är det för en jävla kommentar?!
Min kära svensklärare (och för den som missar sarkasmen så kan jag informera om att jag tycker så illa om min svensklärare att denne inte ens fått ett öknamn. Hon är inte värd energin det tar.) ansåg att jag gör mig till och använder ett "onaturligt, konstlat språk som inte ligger väl för ungdomar."
Detta gör mig fly förbannad då jag inte anser mig göra mig till och inte heller uppskattar att svenskläraren bestämt sig för att mitt språkbruk ter sig som det gör för att jag tror att jag skulle kunna få ett högre betyg för det.
Bara för att hon inte anser att folk under 30 och utan en universitetsexamen i lingvistik skall använda ord som "ehuru", "annorstädes", "ekvivalent", "emedan", "huruvida", "ambivalens" eller "kondoleanser" så kan hon välan inte anklaga oss, eller mig, som gör det, på en daglig basis dessutom, för att göra mig till.
Förbannade människa!
Vad är det för en jävla kommentar?!
Min kära svensklärare (och för den som missar sarkasmen så kan jag informera om att jag tycker så illa om min svensklärare att denne inte ens fått ett öknamn. Hon är inte värd energin det tar.) ansåg att jag gör mig till och använder ett "onaturligt, konstlat språk som inte ligger väl för ungdomar."
Detta gör mig fly förbannad då jag inte anser mig göra mig till och inte heller uppskattar att svenskläraren bestämt sig för att mitt språkbruk ter sig som det gör för att jag tror att jag skulle kunna få ett högre betyg för det.
Bara för att hon inte anser att folk under 30 och utan en universitetsexamen i lingvistik skall använda ord som "ehuru", "annorstädes", "ekvivalent", "emedan", "huruvida", "ambivalens" eller "kondoleanser" så kan hon välan inte anklaga oss, eller mig, som gör det, på en daglig basis dessutom, för att göra mig till.
Förbannade människa!
fredag 11 januari 2008
Glasögon
Igår trillade mina glasögon i bitar. Igen.
Nu sitter det en mutter på skruven, ty jag har tappat en skruv från samma hål fyra gånger nu. Fyra gånger på mindre än sex månader. Senast jag fick ny skruv isatt var 27 december. Den satt uppenbarligen till den 10 januari. Jag misstänker att gängorna börjar bli slitna.
Det skule inte förvåna mig heller, jag har haft glasögon i snart sju år, jag är inne på mitt andra par bågar, och de bågarna har överlevt tre glasbyten.
Mitt andra par bågar är ett par mörkt gröna med kattögonform. De är fantastiska och jag tycker mycket om dem. Dock hade de behövt, för att jag ska trivas med dem i nuläget (vilket inte gör någon skillnad, glasen i bågarna är för svaga iaf. Mesa ser ingenting.) behöver de vara ungefär 0.5 cm bredare.
Nå, nu är det bestämt att jag ska införskaffa nya glasögon.
Jag har tre bågar hemma för att prova, ty det är viktigt att det är bågar jag känner mig bekväm med.
Far blidde litet frustrerad när vi informerade om att jag är i behov av nya glasögon.
Mina glasögon går på åtskilliga tusen...
Nå, det blir nog bra.
Nu sitter det en mutter på skruven, ty jag har tappat en skruv från samma hål fyra gånger nu. Fyra gånger på mindre än sex månader. Senast jag fick ny skruv isatt var 27 december. Den satt uppenbarligen till den 10 januari. Jag misstänker att gängorna börjar bli slitna.
Det skule inte förvåna mig heller, jag har haft glasögon i snart sju år, jag är inne på mitt andra par bågar, och de bågarna har överlevt tre glasbyten.
Mitt andra par bågar är ett par mörkt gröna med kattögonform. De är fantastiska och jag tycker mycket om dem. Dock hade de behövt, för att jag ska trivas med dem i nuläget (vilket inte gör någon skillnad, glasen i bågarna är för svaga iaf. Mesa ser ingenting.) behöver de vara ungefär 0.5 cm bredare.
Nå, nu är det bestämt att jag ska införskaffa nya glasögon.
Jag har tre bågar hemma för att prova, ty det är viktigt att det är bågar jag känner mig bekväm med.
Far blidde litet frustrerad när vi informerade om att jag är i behov av nya glasögon.
Mina glasögon går på åtskilliga tusen...
Nå, det blir nog bra.
tisdag 8 januari 2008
Jag tror på vardagslycka.
Jag blir sällan rädd.
Oftast blir jag rädd för mig själv, när jag faller, eller när jag återfår blodtörsten.
И в смертный бой вести готов.
Весь мир насилья мы разрушим
До основанья, а затем
Мы наш, мы новый мир построим.
Это есть наш последний
И решительный бой.
С Интернационалом
Воспрянет род людской!
OBS! Jag avsäger mig allt ansvar för grammatiska fel, stavfel och ord som inte hör hemma i sammanhanget, Ksenija tittade på det hela och sa att det var bra. Det brukar hon visserligen säga om hon förstår mer än en tredjedel av mitt försök, men jag förökte få det rättat iaf.
Det finns sämmre sätt att tillbringa sina eftermiddagar. Idag har jag lyssnat på musik och nästan slutfört mitt periodiska system.
Foules, esclaves, debout, debout. Le monde va changer de base. Nous ne sommes rien, soyons tout. C'est la lutte finale groupons-nous, et demain, l'Internationale sera le genre humain
Edit: Periodiska systemet är slutfört.
Jag skriver så sällan när jag är tillfreds med livet. Men eftersom jag tror på vardagslycka och dessutom känner mig så löjlig och självisk och gnällig när jag bara skriver om allt dåligt så tänkte jag försöka börja skriva även när jag är på det stora hela nöjd. När det bara är de jämna plågorna som stör. Som nu.
Musik, trevligt folk, bra diskussioner.
Mitt periodiska system är klart. Matteprovet gick så bra som man kunde förvänta sig.
Läkare imorgon. Massvis med tester, sen får Tord tala om vad det var han var så orolig för. Förhoppningsvis, och troligtvis, inget alvarligt fel på mig.
Jag har så många gånger sagt att "någon gång ska jag skriva om det och det" men jag gör aldrig det.
Jag publicerade texten om mobbing, men det är också det enda.
Är det jag som är tillbaka? Jag hoppas det.
Jag skall boka en tid hos kuratorn. Jag behöver det.
Oftast blir jag rädd för mig själv, när jag faller, eller när jag återfår blodtörsten.
И в смертный бой вести готов.
Весь мир насилья мы разрушим
До основанья, а затем
Мы наш, мы новый мир построим.
Это есть наш последний
И решительный бой.
С Интернационалом
Воспрянет род людской!
OBS! Jag avsäger mig allt ansvar för grammatiska fel, stavfel och ord som inte hör hemma i sammanhanget, Ksenija tittade på det hela och sa att det var bra. Det brukar hon visserligen säga om hon förstår mer än en tredjedel av mitt försök, men jag förökte få det rättat iaf.
Det finns sämmre sätt att tillbringa sina eftermiddagar. Idag har jag lyssnat på musik och nästan slutfört mitt periodiska system.
Foules, esclaves, debout, debout. Le monde va changer de base. Nous ne sommes rien, soyons tout. C'est la lutte finale groupons-nous, et demain, l'Internationale sera le genre humain
Edit: Periodiska systemet är slutfört.
Jag skriver så sällan när jag är tillfreds med livet. Men eftersom jag tror på vardagslycka och dessutom känner mig så löjlig och självisk och gnällig när jag bara skriver om allt dåligt så tänkte jag försöka börja skriva även när jag är på det stora hela nöjd. När det bara är de jämna plågorna som stör. Som nu.
Musik, trevligt folk, bra diskussioner.
Mitt periodiska system är klart. Matteprovet gick så bra som man kunde förvänta sig.
Läkare imorgon. Massvis med tester, sen får Tord tala om vad det var han var så orolig för. Förhoppningsvis, och troligtvis, inget alvarligt fel på mig.
Jag har så många gånger sagt att "någon gång ska jag skriva om det och det" men jag gör aldrig det.
Jag publicerade texten om mobbing, men det är också det enda.
Är det jag som är tillbaka? Jag hoppas det.
Jag skall boka en tid hos kuratorn. Jag behöver det.
söndag 6 januari 2008
Jag vill, jag vill, jag vill inte!
Skolan börjar igen imorgon. Jag vill inte gå tillbaka till skolan än. Jag behöver minst en vecka ledigt till.
Fast jag har börjat sortera mina anteckningar, och sakta men säkert börjat förbereda mig. Men jag behöver mer tid.
Fast jag har börjat sortera mina anteckningar, och sakta men säkert börjat förbereda mig. Men jag behöver mer tid.
tisdag 1 januari 2008
Det nya året.
Jahopp... Så har det då börjat.
Inte med familjen, även om jag nog hade velat det, utan med Christian, Tobbe och Tobbes tös.
Nog för att det är kul att umgås med kompisar, men kunde vi inte varit några fler?
Och nu gick allt åt helvete. Jag kom hem fylld med alla dessa positiva känslor, och sen började jag spalta upp för att skriva ner det som hänt sen tolvslaget. Och nu är jag nere igen.
Fuck this.
Hjälpte en pojke som klev av bussen samtidigt som mig att hitta till station så att han kunde hämta sin cykel. Han var trevlig och intressant att prata med, och stank inte alkohol, som så många andra gör i sagda sammanhang.
Han var trevlig tillbaks, och det var ett par bra minuter, och anledningen till alla positiva känslor.
Christian fick årets första kyss, yet again. Vår relation är slut, my ass.
Och det jag tycker är värst är att jag upplever det som att han leker med mina känslor. Chokladfonduen var god. Och jag är faktiskt lite sur på Christian för att han kunde erbjuda Tobbe och Danni gästsäng, men det gick tydligen inte för mig. (Med huvudvärk, stelfrusen, vid 4 på morgonen och tvungen att gå genom Åkarp, efter att ha kommit med bussen, för att komma hem.)Lite hyfs kanske?
Mest så saknar jag honom. Mycket.
Och jag fick inte ligga bredvid honom och skrattande konstatera att vi är inne på både vårt andra och vårt fjärde år tillsammans.
Inte med familjen, även om jag nog hade velat det, utan med Christian, Tobbe och Tobbes tös.
Nog för att det är kul att umgås med kompisar, men kunde vi inte varit några fler?
Och nu gick allt åt helvete. Jag kom hem fylld med alla dessa positiva känslor, och sen började jag spalta upp för att skriva ner det som hänt sen tolvslaget. Och nu är jag nere igen.
Fuck this.
Hjälpte en pojke som klev av bussen samtidigt som mig att hitta till station så att han kunde hämta sin cykel. Han var trevlig och intressant att prata med, och stank inte alkohol, som så många andra gör i sagda sammanhang.
Han var trevlig tillbaks, och det var ett par bra minuter, och anledningen till alla positiva känslor.
Christian fick årets första kyss, yet again. Vår relation är slut, my ass.
Och det jag tycker är värst är att jag upplever det som att han leker med mina känslor. Chokladfonduen var god. Och jag är faktiskt lite sur på Christian för att han kunde erbjuda Tobbe och Danni gästsäng, men det gick tydligen inte för mig. (Med huvudvärk, stelfrusen, vid 4 på morgonen och tvungen att gå genom Åkarp, efter att ha kommit med bussen, för att komma hem.)Lite hyfs kanske?
Mest så saknar jag honom. Mycket.
Och jag fick inte ligga bredvid honom och skrattande konstatera att vi är inne på både vårt andra och vårt fjärde år tillsammans.
Etiketter:
Fundeleringar,
Pojken,
Vad har jag gjort idag?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)