I somliga stunder står tiden stilla.
I somliga stunder, då allt bara är.
I dessa stunder kan jag gråta.
I somliga stunder når man en tanke, en förtvivlad spillra av det som var jag.
Ibland når man insikter, men sällan av egen maskin. En fråga, ofta vänligt menad, många gånger inte menad alls, tomma artigheter.
Jag är Inya, ett evigt ingenting.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hi, please use a nick even if you go anonymous, it makes conversations easier.
Also, do attempt to be kind in your comments!