tisdag 25 september 2007

Dagens Tanke

Benämningar, fack, identiteter och liknande kommer man inte ifrån. Man själv kanske inte använder sig av det i stort omfång, men människor runt omkring dig gör det. Men du beslutar ensam om du vill ha det så.
Du är du, inte din identitet, inte din diagnos och inte dina converse. Du är bara dig själv. Du bestämmer själv helt enkelt. Ingen annan människa kan bestämma över dig, tvinga in dig i någonting som du inte medtycker om. Du har en vilja, använd den.
"Hej jag heter Inya och Inya är den jag är."
Du behöver heller inte förstå människor som konstaterar eller vill sätta en benämning, etikett, lägga dig i fack...det enklaste och vackraste är att acceptera dessa människor för vilka dom är. Acceptera, i det finns kärlek.

Och kärlek mina vänner, är nyckeln till allt gott här i världen.

måndag 24 september 2007

En gåva

"Vi måste alltid vara vänner. Du vet allt för mycket om mig." Och jag bryr mig allt för mycket om dig för att klara med att du enkom finns i mitt liv för ett litet tag.
Hittar jag den igen så ska den införskaffas och ges bort.
Niklas.
Någon gång ska jag skriva en kärleksförklaring till dig. Bara för att jag kan. Och lite för att du förtjänar en.
Vänskap är kärlek. Vänskap finns inte utan kärlek.

Någon gång ska jag också skriva om min ovana att prata med mig själv, och föreställa mig hela konversationer med vännerna mina i huvudet. Detta resulterar lite av och till i att jag glömmer bort att berätta viktiga saker för er eftersom jag redan har berättat det ett dussintal gånger i huvudet mitt.


"Inget är för underbart för att vara sant." Men ibland tror jag att ni är det.
På tok för underbara.

fredag 21 september 2007

Grattis

..för jag gratulerar, för jag gratulerar...

Pojken fyller jättevuxen idag.
20 år, närmare bestämt. Han fyller systemet.
Inte för att han utnyttjar det.
Det gör mig glad.

...för jag gratulerar på din födelsedag...

Grattis min pojk.
Grattis.

måndag 17 september 2007

Vardag

Vardagen återkommer så fort. Jag förstår det inte riktigt.

Jag är nog en av världens mest lyckligt lottade människor. Men vardagen är inte mycket roligare för mig än för dig.

Och det är konstigt hur måligt man kan må när man är trött och hungrig och nästan varenda led i kroppen värker. Jag bara väntar på att käken ska drabbas av reumatiska inflamationer...
Och ännu konstigare är det hur mycket bättre man mår när man kommer hem. Hem till mor och till syster och får läsa tidningen och irritera sig över småsaker. Och äta middag.

söndag 16 september 2007

Pink fluffy clouds.

Följande konversation har i fredags utspelat sig, och jag tänker lägga till situationskommentarer.

Töt blidde upplockad, och visad vägen hem.
Töt får även bärhjälp för packningen.
Vi kommer hem. Detta inkluderar ett inhysande av Töt.
Jag har varit väldigt duktig och städat och haft mig. Och bäddat en av gästsängarna.
Jag börjar bära väskor dit.
Töt följer efter, och låter lite skeptisk, men ändock neutral vid frågan:
"Här?"
Jag svarar (OBS! På skämt!) att "Bara för syns skull" med lite *winks* över det hela.
Töt andas ut, ger mig ett snett leende och säger följande:
"Bra, för en sekund så trodde jag att du menade allvar."

Ingenting mellan oss?
I doubt it.

Och måste reda ut vad det egentligen är.
Pink fluffy clouds is teh shit!

För övrigt delar vi säng, myser, dricker thé, lyssnar på musik, pratar strunt och tar promenader. Sover nära nära varandra och kan inte riktigt hålla händerna från varandra. Och jag hatar att Töt snart ska åka hem.

fredag 14 september 2007

AFK

Inya is not available.
This is because she's currently, not vacationing at the moon, not dying under the mountain of homework, nor getting tea or cooffee for herself. She might be getting coffee or tea, but that wouldf be for two. The actual reason that she's not around is because she is currently flying around among the pink fluffy clouds.

Niklas! Coffee! Asap!

torsdag 13 september 2007

Vänner

Jag använder ordet vänner om många.
Jag använder ordet vänner om de som jag betraktar som närmre än kompisar. Och jag betraktar inte kompisar som speciellt nära. Kompisar är de som jag pratar med om de börjar prata med mig, inte mer. Oftast inte folk som jag skulle umgås frivilligt med.
Det betyder att om jag pratar i generella ordalag om en vän, så menar jag det som Långskånken skulle kalla för en polare.
Om jag däremot kallar dig för vän, då jävlar.

Jag har 2 och en halv vän.
Niña.
Niklas.

Det är två.
Den halva är Vienda.
Hon var en vän, men vi har väl växt ifrån varandra. Jag litar inte på henne så till fullo som jag gör med N'en där uppe, men jag trivs med henne, och litar mer på henne än på vemsomhelst annars. Hon är en halv vän.
Och en halv vän är gott nog.

Och jag har två och en halv.
Det är lycka.

Den här sommaren

Jag har skullat skriva detta så länge nu.

Den här sommaren har jag...
...suttit mitt i en rondell i Visby och ätit pizza.
...grillat marshmallows över värmeljus i något som jag tror är en f.d. biograf i Hova.
...suttit mitt i natten på en färjeterminal och sytt på en korsett.
...fått ett nytt namn. Snigel.
...fått ett antal nya idoler.
...blivit hals över huvud förälskad.
...pluggat matte mitt i natten, dagen innan provet. Men ingenting innan dess.
...legat på golvet i en Visbyfärja och sovit, mittemellan Katt och Långskånken.
(Långskånken stal min kudde, och Katt hade manteln vi använde som täcke)
...haft bullfest med Katt.
...upplyst besökare och försäljare på Hova riddarmarknad om att det blöta som kom ner från himmelen var regn.
...lärt mig utnyttja min lungkapacitet ytterligare lite till.
...slutligen gett upp. Det är väl inte livsfarligt att poia.
...kommit fram till att det är billigare att kula jämfört med att ringa eller skicka sms.
...fått ett nytt par örhängen. Lite för feminina för min smak, dock.
...införskaffat två nya, fina hattar. Jag älskar dem.
...spelat mer flöjt än jag gjort de senaste 2 åren tillsammans.
...sytt två uppsättningar kläder till mig.
...även sytt två uppsättningar kläder till Katt.
...förstört min högra fot.
...gått barfota. Barfota <3 (Jag kan fimpa mot min fotsula... Härdad? Inte alls.)
...dansat. Eldat. Spelat. Älskat.

...saknat mig själv.
...älskat mig själv.
...hatat mig själv över allting annat.

...levt om natten.
...levt.
There was a friggin + after that 6.

I don't get it.

tisdag 11 september 2007

Ändrade planer.

Jag tycker inte om ändrade planer. Speciellt inte när de ändras med så kort varsel.
Det förstör min planering, och jag behöver planering för att klara med livet. Punkt.

Dessutom så missar du jag. Och det är synd, för han är trevlig, och du är trevlig, och han vill träffa dig, och du vill träffa honom. Men det kommer väl fler tillfällen.
I februari tex.

torsdag 6 september 2007

Idag vill jag slås. Hårt brutalt och länge. Bitas och klösas och sen gråta.

Jag älskar dig vännen, men jag behöver en paus.

Jag fick inte tag i nån bra pärm.

Fysiken.

Matten.

Begynnande träningsvärk.

Intyg. Viktiga papper.

Jobbsökning.

Jag har befriat mig från så otroligt mycket senaste veckorna. Gamla känslor, gamla problem. Gamla saker. Gamla relationer. Ny episod som startar.

Men nu.. vemod. Jag känner mig kvävd. Bakslag.
Kan jag inte få tillbaka euforin?

Fast man kanske behöver bakslag ibland..

Men just nu behöver jag nog mest bara få andas. Jag vill inte bli kvävd.

Ge mig luft. Snälla.

tisdag 4 september 2007

There is no fucking R in because!

söndag 2 september 2007

Kommunistsvin.

Facistsvin, gud vet vad.
Jag har pratat så mycket politik med henne. Under så många år.
Vi har gemensamt sett våra åsikter växa fram, gemensamt sett hur olika våra sätt att se världen är. Men vi älskar varandra ändå, trots våra meningssjiljaktigheter.
Dock är det mer berättigat att jag kallar henne kommunistsvin än vad det är för henne att kalla mig facistsvin. Hon ÄR faktistk komunist.
Jag kallar mig inte facist. Och jag hoppas verkligen att jag och mina åsikter inte på något vis alls passar in på den facistiska ideologin.

Igentligen är jag väl anarkist. Men jag kallar mig inte för det heller.
Jag anser mig vara någon form av extrem-liberal, mestadels för att det är mer accepterat att vara liberal jämfört med att vara anarkist. Men vem bryr sig egentligen?