Vänner

Jag använder ordet vänner om många.
Jag använder ordet vänner om de som jag betraktar som närmre än kompisar. Och jag betraktar inte kompisar som speciellt nära. Kompisar är de som jag pratar med om de börjar prata med mig, inte mer. Oftast inte folk som jag skulle umgås frivilligt med.
Det betyder att om jag pratar i generella ordalag om en vän, så menar jag det som Långskånken skulle kalla för en polare.
Om jag däremot kallar dig för vän, då jävlar.

Jag har 2 och en halv vän.
Niña.
Niklas.

Det är två.
Den halva är Vienda.
Hon var en vän, men vi har väl växt ifrån varandra. Jag litar inte på henne så till fullo som jag gör med N'en där uppe, men jag trivs med henne, och litar mer på henne än på vemsomhelst annars. Hon är en halv vän.
Och en halv vän är gott nog.

Och jag har två och en halv.
Det är lycka.