Inya är ute på äventyr!

Middag på Chom Choms igår. Det var väl trevligt, men absolut inte värt priset.
Vårrullarna var goda, men det är väl så långt som jag tänker dra det. Riset var inte klibbigt (även om jag fick ett gott skratt åt Ben när han försökte äta sagda ris. Jag har ätit en hel del med pinnar, och har därför lärt mig tekniken. Ben frågade mig hur jag gjorde för att äta ris med pinnarna. Jag visade. Och resten är historien om Bens ansiktsuttryck när han konsekvent fick upp -ett- riskorn per försök.) Personen bredvid mig, Phil (från Christ Church, de är konstiga) åt mjukglass med jelly till efterrätt. Det var obehagligt. Det ser så fruktansvärt äckligt ut.

På något vis hamnade alla vegetarianerna i det innersta hörnet. Vi talar långbord med väggfast bänk, som bara var öppet i ena änden. Vi var rätt akrobatiska när vi skulle ta oss ut.
Louis drack en hel flaska vin på egen hand, under de två timmarna vi var där.
Det kostade mer än det var värt för mat och service, men sällskapet var fenomenalt.
Grejen är väl att jag hade kunnat ha middag med samma sällskap för halva priset på någon annan resturang.

Fortsatte till en pub av något slag, mest för att sitta av lite tid. Pratade lite med folk. Och om någon kunde förklara för mig varför jag alltid hamnar i sällskap med bögarna så hade det varit uppskattat.
Inte för att jag klagar. Det är bra mycket roligare i sällskap med Owen, Ben, Jonny, Nick osv, än med Frankie och Kelly. De senare är tysta, pratar inte utanför sin egen klick, och beter sig så oerhört mycket på det vis som jag klassificerar som "kvinnligt på ett strukturellt felaktigt vis".
Så vad det gäller den kvinnliga halvan av LGBT Society så är det väl helst Embob och Taru som jag umgås med.
Visserligen så tror jag att det är fler manliga än kvinnliga medlemmar i LGBT Soc, vilket kan förklara en hel del.
Efter lite avsutten tid på puben så var vi några stycken som gick vidare till G-Spot, "The LGBT night at the Works!". Notera att jag fortfarande inte tycker om att gå på klubb.
Någon gång då-och-då kan vara roligt i rätt sällskap. Igår var rätt sällskap.
Owen, Frankie, Jackaby, Ben, Nick, Louis, James, Phil and the dude that is studying music att Christ Church with clarinet as his main instrument, although he does play saxophone aswell. En man i min smak! Så... Jag dansade.
Det är trevligt att förlora kontrollen över omgivningen och bara vara rytm och rörelse.

Och så fick jag en fin rosa post-it av Owen. Namnskylt, mer eller mindre. "Whore! (Owen's)".

("Slampa!"
"Nej. Hora! Jag må vara billig men jag är fan inte gratis!" är förolämpningsutbytet mellan Ola och mig som passar läkigt bra in på situationen...)

Och idag så kom mitt NHS-kort och nummer. Yay för det.
Och nu skall jag njuta av en stor kopp riktigt kaffe.

Och skulle nu det här råka stöta sig med Magnus Betnérs åsikter om vad kvinnor ska göra för att njuta så kan jag informera om att jag bor i England och engelsmän kan inte göra kaffe, varför det är en sann njutning när man gör det själv och därför får kaffe som smakar kaffe.
Och så har jag inte råd med en bensindriven Mr Rabbit.
Fattig student ju!