Ambivalenta dagar

Jag diggar Disasters-modulen. Det är intressant, upplyftande och underhållande.
Föreläsarna är engagerade, då de får föreläsa om sina respektive specialämnen, och inte hamnar i situationer som Dr Fröbrich, som är en oerhört framgångsrik forskare på statistisk materialfysik, och i slutändan undervisar grundläggande mekanik för förstaårselever.
Det är så oerhört mycket humor i föreläsningarna om vetenskapliga katastrofer, sådan oerhörd kompetens som förevisas. Och intressanta ämnen. Fast det kan vara så att ämnena är intressanta för att föreläsarna är kunniga och engagerade. Vad vet jag?

Vad annars?
Min favoritmugg har gått sönder. Örat gick i bitar, men det kan nog åtgärdas med klister. Förutsatt att klister står att finna.
Min stalker är enerverande. Jag tror att jag kommer att tycka oerhört illa om honom i slutändan.
Labbgruppsallokering idag. Jag är i grupp nummer 17 tidiga passet. Tackolov så är Stalkern i sena passet.
Någonstans påvägen hade han dessutom kommit fram till att det hade varit en god idé att begära mig som labbpartner. Nu skedde detta ej, varför vet jag inte, men vi tackar gudarna för att det inte gjordes. Jag hade nog haft ihjäl honom om jag hade tvingats labba med honom.

Jag missade körrepan idag. Det är sådant som händer när man backloggar arbetsuppgifter. *shrug* Men så ska det också noteras att jag, istället för att göra sagda arbetsuppgifter (due date: tomorrow) skriver det här inlägget.
Produktivt värre, va?

Fast lite har jag fått gjort idag. Jag har köpt ägg, bröd och juice. Samt tomater och salladslök, bara för att ha något grönsaksliknande hemma. Jag behöver fortfarande bege mig till ASDA och köpa riktig mat, men det mest akuta är avvärjt.

Jag har hemlängtan, men inte så mycket.
Jag vill mest bara ha en kram eller två. Jag saknar the iPebble. Hon är vettig på ett vis som saknas i detta land. Jag saknar mamma, att sitta i soffan och slösa bort tid med henne. Och jag saknar mina mitt-i-nattenkonversationer med pappa.