tisdag 18 december 2007

One can only cry for this and that long.

Musik är förunderligt. Det har en läkande kraft som inget annat.
Inte ens choklad hjälper lika bra som rätt musik. Rätt musik, att gråta och vara arg, och sedan en vän. Och vipps så mår jag så mycket bättre.

Jag mår inte bra, jag har inte fokus, jag vet inte. Men jag har i alla fall någon form av hopp. Någon form av tilltro till att det mesta kommer att ordna sig.
Men först ska jag överleva det här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hi, please use a nick even if you go anonymous, it makes conversations easier.
Also, do attempt to be kind in your comments!