Jag vill vara den jag är.

- Precis som alla andra.

Ofta när jag träffar strait-edgare drabbas jag av en känsla av skam. Som att de gör sitt yttersta, strävar efter att leva i harmoni med allt och yada yada; medan jag kör bil, åker flygplan, köper min välförpackade och långvägatransporterade mat på Ica, och bär hem den i plastkassar. Jag har tänkt att det är min bekvämlighet som hindrar mig från att leva som de gör, att jag inte har diciplin nog att vara lika ren och sann. Att jag egentligen borde gå hela vägen, för att kunna se Gud i ögonen. Men hela tiden har jag vetat att det inte kommer att hända, hela tiden har jag känt att något brister, att det finns ett glapp i deras ideologi. Jag har hört mantrat så ofta: "vi odlar vår egen mat, vi har inte valt samhället så varför skulle vi rätta oss efter det, vi vill inte bidra till kapitalismen - vi vill leva enkelt och fritt, återgå till tiden innan klockorna begränsade tiden och ångmaskinerna spred sitt svarta sot över världen." Många finner en glädje i att skryta om detta sitt levnadssätt ("jag har inte ens elektricitet eller en epostadress, visst är jag häftig" ), ser det som det enda rätta. Idag fick jag besök av en sådan snubbe, och då märkte jag att jag inte skäms inför Gud, utan inför dem, för jag vet hur de dömer mig som inte lever efter deras rigida ideal. Ja, det är inne att vara alternativ, köpa sig ett torp och bygga en kursgård, vända ryggen mot kulturen som den blev och skapa sig en egen liten bubbla. 60 -talet i repris, fast med en nyandlig touch.

Varför vill man vara speciell? Jag tror det är för att man vill uppskattas för sin genuinitet. Vilket ju iofs blir lite lustigt när denna ens genuitet bottnar i yttre attribut. Som den här livsstilsmarknaden som massproducerar "be yourself" -tröjtryck. Löjligt, ja. Men ändå inte. Det är väldigt effektivt - sålänge man ser det träffade valet som sitt eget finns det ingen anledning att ifrågasätta orsakerna till det. Det finns en enorm social och kulturell vinning i att simma med strömmen, oavsett om man gör det medvetet eller inte. Och om tillräckligt många simmar emot så ändrar strömmen ju ändå riktning. Stömmar är bra, tänk om alla hade simmat åt olika håll, då hade vi ju krockat hela tiden. Xox

...och ur den synvinkeln kan man ju även förstå strait-edgarnas funktion, den de fyller för helheten. Men jag tycker ändå att det är töntigt att försöka avsäga sig sin kultur. Som ett litet trotsigt barn som vill byta mamma.

Nu är jag kanske lite hård. Jag tycker fortfarande att vårt samhälle är rätt fuckat, och att vi västerlänningar blundar inför konsekvenserna av vår ångvältartade framfart. Men att sätta sig i skogen, odla sina morötter, tjafsa om vad man bör äta och gnälla över det ekonomiska systemet och multinationell industrialism är inte vägen.
Fast det kan vara rätt kul ett tag.