Viva la revolution

Igår var en dålig dag. Ialla fall fram tills jag träffade pojken.
Jag inledde med att försova mig. När jag i vanliga fall går hemifrån kvart över sju så vaknade jag igår tjugo över sju. Men jag hann med tåget. Det måste vara det som Långskånken menar med Guds försyn.
Skolan i sig var inte så illa, den är aldrig det. Jag tycker om skolan.
Matten körde sig nog. Men så länge det inte är mindre än en fyra så går det.
Sen var det ToK, och nästa vecka kan jag nog ta en rätt stor del i diskussionen. Vi har kommit in på Mathematics nu. Det är ett ämne jag kan.
Sen dog bussjäveln på motorvägen när jag skulle till universitetet, så jag var en halvtimme sen.
Nå, ingen fara på taket, men sen dog kameran. =vänta en halvtimme på instutitionsteknikern.
Och för att avsluta en perfekt dag blir jag inlåst och fick vänta en halvtimme på att vaktmästaren skulle släppa ut mig.
Dock blev allting så mycket bättre när jag kom till Sandras och träffade pojken.
Maten var väl sådär, men att sen se filmen.
Den är himmelsk. Och Neil Gaiman är ett geni.
Sen sov jag i Lund, nära, omhållen, med honom på ett andetags avstånd.
Idag har jag gjort grafer över datan i mitt tävlingsproblem i IYPT, och skrivit labbraporter.
Läst grekiska dramer, jagat Niña (förbannade människa. Jag har inte tid att upprepa det. Jag hinner inte. Hör du det?!) druckit choklad.

Yarg!