...blir jag så glad. Som när man får en kram för att man behöver dem. Lågskånken är så bra på det, att se när man behöver en kram eller tre. Och att kunna stanna kvar i kramen tills man inte längre är i akut behov av den. Kramar äger.
I övrigt så håller jag på att planera en nyårsbal, skriva en karaktär samt överleva skolan.
Har varit sjuk, skadat mig, blivit bättre.
Envis? Jag?
Vad får dig att tro det?
måndag 1 oktober 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hi, please use a nick even if you go anonymous, it makes conversations easier.
Also, do attempt to be kind in your comments!