Att vara före sin tid

Jag tror inte att jag känner en enda människa som inte på något vis kan kallas för nörd. Mer eller mindre nördiga, förvisso, olika områden att nörda kring, absolut, men nördar likväl.
(Visserligen så tror jag att alla människor är nördar, det enda som utgör skillnad är att det är mer socialt accepterat att kunna reglerna till fotboll baklänges än det är att göra detsamma för [insert valfritt bordsrollspel here]) Men det är inte anledningen till mina funderingar nu.

Vad som däremot är anledningen till att min hjärna inte beter sig på ett någerlunda resonabelt vis är Em. (Om man kan älska endast en människa under sin livstid så är det Em som jag älskar. But I digress.)
Vi pratade om nördighet och vår respektive dito (Em är den minst nördiga person jag känner.) och hon slog huvudet på spiken med den lysande kommentaren "Jag är en helt vanlig person som kan misstas för nörd om man inte vet bättre.".
Poängen är den att av delmängden nördar (som hör till mängden "folk") så är Em inte en del, men hon rör sig tillräckligt nära densamma för att folk längre ifrån oss nördiga individer skall ha svårt att urskilja gränsen. Därför händer det att hon misstas för nörd.
Sen har vi skillnaden mellan nördar. Vi har japanofilerna, med sin manga och anime, rollspelarna, lajvarna, fysikerna, matematikerna, datornördarna, som kommer i två typer, spel- och datornörd (datornörden gillar hårdvara, programmering, hackerkulturen och generellt datorn som ett verktyg. Spelnördarna gillar spel.), språknördarna, bräd-, figur- och kortspelarna och så vidare ad nauseum.
Själv är jag rent fruktansvärt nördig, men på något vis är jag aldrig den nördigaste i sällskapet. Jag misstänker att det har att göra med att jag anser mig vara en all-round-nörd, snarare än den typen som fan-girlar över en sak och endast en. (Sen gör jag visserligen det också, men min besatthet av olika saker håller sällan i sig längre än ett halvår.)

Sen så har vi min tendens att vara väldigt individualistisk. Jag behöver sällan någon annans engagemang för att fastna för någonting. Och det försätter mig i situationer där jag är långt före min tid.

Jag hade min dator-datornördperiod under mellanstadiet. Jag släppte det nörderiet mer eller mindre helt någonstans runt 2003. Vad det betyder är att jag ofta har kunskaperna, men aldrig nämner dem, av den enkla anledningen att de som är besatta är allt för entusiastiska för att en diskussion skulle vara givande för mig.
Som rollspelare så har jag självklart mina favoritspel, och oavsett vad folk tror så är jag faktiskt medveten om vad för karaktärer jag tenderar att skapa. Men jag rollspelar för att få skapa en historia, få uppleva äventyr... Jag bryr mig inte om reglerna! Jag kan dem hyfsat väl ändå, för det är någonting man plockar upp med tiden, men jag bryr mig inte. Jag föredrar friform.
Jag lajvar för att det ger mig insikt i mina känslor och i mitt beteende i vardagen. Det är en form av katarsis. Och ja, jag kommer att prata om mina karaktärer med kärlek, och om jag spelar dem länge nog så kommer jag inkorporera delar av dem i mig, precis som jag inkorporerar delar av mig i mina karaktärer. Men jag -nördar- inte över det, även om aktiviteten i sig är nördig.
När jag kom att träffa de personer som introducerade mig för de människor som jag umgås mest med idag (när jag är hemma, vill säga) så hade jag redan tagit mig förbi nördandet över allting från Japan.
Jag läste manga och såg på anime och lyssnade på j-pop, en gång i tiden. Men jag verkar konstant vara före min tid.
Jag älskar fortfarande Hachimitsu to Kurōbā, Shōjo Kakumei Utena, Purinsesu Chuchu, Berusaiyu no Bara, Mondaiteiki Sakuhinshū, Kiss, Bishōjo Senshi Sērā Mūn och allt annat.

Men liksom, de som idag är japanofiler har troligen ingen aning om vad Gundam är. Eller Berusaiya no Bara. Precis som jag inte har en aning om vad för saker som de tittar på/läser.
As much as I'd like to partake in their interest, I'm done with it. I can enjoy it, but I gain nothing from obsessing.

Vad nördar jag över? Fysik. Språk. Matte. Filmer från Pixar Animation. Mupparna. Neil Gaiman. Origami. Gadgets. Webcomics. html-kodning. Irländsk dans. Musik. Kulturskillnader. Historia. (Owen frågade varför jag inte läser för en examina i historia istället för fysik. Jag visste inte vad jag skulle svara.) Sex, rent intellektuellt. (Fetisher, biologi, språket kring sex... Det är intressant.) Politik. Religion. Star Trek. Sci-fi rent generellt. Lajv. Populärvetenskap. Bondfilmer. Mat. Och tusen och åter tusen andra saker.
Men i alla dessa sammanhang så är jag precis tillräckligt mycket nörd för att veta hur lite jag egentligen har nördat in mig på området. Och det är lite konstigt.

Och om du råkar ha en aning om vad det är för serier jag refererar till: Jag gillar när det är lite knarkat. Jag uppskattar realism. Jag älskar "De svåra frågorna". Och om någon klarar allt detta och dessutom har med "De tunga svaren." så avgudar jag det.