... and choose not to do them!
Will you be single over winter?
Probably. I am now, and I'm not looking.
How old is the last person you kissed?
Now, or at the time of the kiss?
21 when we kissed. 22 today.
Has someone ever made a promise and broke it?
Yes. History is full of broken promises.
How often you say you're sorry?
Every day, repeatedly. Sorry is not the same as asking for forgiveness.
Have you written a letter to a soldier?
Yes.
Do you think someone likes the same person you like?
Probably. (I like loads of people, someone has to be liked by others than me...)
Do you miss your past?
Past what? I am happy where I am now, althoug some things could be different.
It was nice to be young and innocent and not have to care, but that is a limited existence.
If you were pregnant, would your parents let you keep the baby?
As far as hypothetical situations go, this is one that has a probability close to zero. Because I'm obsessed about "safe sex". And I do not want children. So the chance of me being pregnant is small. And should it happen I'd probably have an abortion.
But, if we imagine me being pregnant and wanting the child, then the parental unit have nothing to do with it, nor any say in the matter. I am an adult, and it is my body.
Would you eat a live tarantula for $1,000?
1. Poor spider. 2. Yes. I'm a student, with a huge loan to pay one day.
What was the last drink you had?
Some sort of parody of tea, or warm cordial, or something...
Would you rather spend a day outside with friends or inside alone?
I like outside, I like inside, I like friends and I like alone. So I couldn't care less about this question, as all options are pleasant.
This time last year, do you remember who you liked?
Yes.
Last awkward moment?
I don't know...
Who are you missing?
My father. My mother.
Are there certain things that can't be joked about with you?
No. There is always something that you can't joke about in a given company, but that change with the people. And I feel that if you can not joke about a subject it is not something that is worth being treated seriously.
Have you ever kissed anyone who's name started with a J?
Yes.
Have you ever kissed someone who's name started with an M?
Yes. Accidentally.
Do you have feelings for someone?
Sometimes, somewhat. Always. Never. This is a very complicated question,
What do you currently hear right now?
Wie Bist Die Gewesen Vor Prohibition? - Klezmofobia (Tantz!)
Where did you get the shirt you are wearing?
The wardrobe. *nodnod*
Do you know anyone that smokes weed?
I know -of- a few people. I don't think I -know- anyone who does.
How many piercings do you have?
Hm. My ears are pirced in three places.
Tattoos?
No. I've got two ideas that would be nice. But I don't think I'll ever realise them.
I also have an idea for a scarification, but that I KNOW I will never do.
Have you ever kissed anyone whose name started with a C?
Yes.
Where is the furthest place you've traveled?
Chieti.
If you could have one thing right now what would it be?
A hug. To be held. To rest, listening to the heartbeat of a certain someone.
What was for dinner tonight?
Soup. And knäckebröd.
Who was the last male you talked to in person?
Lee and his boyfriend? Friends of Fran.
Does anyone love you?
I sure hope so!
How has the week been?
Went to London and met Sissi. Got a new hat. And three new games. LGBT coffee meet. Dinner with Helen. Watchmen. Going to town with Helen. Muchly fun. Chocolate. More Watchmen. Folkmusic. Coffee. New tealike beverage that tastes nice but is really strange. A great week!
Do you curse in front of your parents?
Yeah.
Have you ever kissed anyone who's name started with an R, S, or G?
Yes.
Who saw your last kiss?
No one, I hope.
When a friend walks out of your life, do you go after them or let them go?
That really depends on the situation.
Have you ever fallen asleep in someone's arms?
Yeah. The best way to fall asleep.
Does anyone hate you?
Probably. I wouldn't know who, but statistically someone should hate me.
Do you believe everyone deserves a second chance?
Yes. A second chance. Not a third or a fourth, althoug some people will always get a new chance from me. To a fault.
What were you doing before you got on the computer?
Making dinner, eating dinner, and doing the washing up after dinner.
What's your favorite sport to watch?
Figure skating is nice. And gymnastics.
Could you handle living together with the last person you texted?
Probably. Hypothetical situation os hypothetical, but yes, I'd probably like to live with the person I last texted.
Were you happy when you woke up today?
As happy as I can be.
You're locked in a room with the person you last kissed, problems?
I think it'd be my decision whether it'd be a problem or not.
And I can't decide.
Where is the person you last kissed at this moment?
How am I supposed to know that?
Who are you more like, your mom or your dad?
Apparently I look like my mom and behave like my dad. I hope I got the good parts of both of their personalities, but you never know.
Which would be more meaningful to you: I love you a lot, I love you so much?
"I love you." is enough.
If you were in the hospital on life support, would the last person you kissed come see you?
Definitely. Good-guy complex. *nodnod*
Are you wearing jeans, shorts, sweatpants, or pajama pants?
Yes? (Jeans)
Could you date someone taller than you?
Why wouldn't I be able to date someone taller than me? And besides, most people are taller than me, so limiting myself to shorter people would definitely limit the range of people I could go out with.
Have you been a happy, angry, or sad person lately?
A little bit of everything. Mostly happy, though. Strange.
Has anyone called you beautiful today?
No.
Who would you like to see right now?
My parents. I miss them.
You like pepsi or coke?
Yes, yes I do. Althoug I prefer lemonade.
Is there someone who can ALWAYS make you smile?
*nodnod*
Do you get along with EVERYONE in your family?
More or less. Not all the time, but mostly. I like my family.
Is the person you last texted single?
Nope. She's happily engaged.
Why do you and your best friend fight?
How do you define "best friend"? I try not to create a hirerarchy of friends.
I miss the iPebble when she's not around, Em is the kind of person that I'm not speaking to for ages, and then when we do, nothing's changed. Katt is fun to be around, etc.
And since I don't like confrontations with people I care about, and generally detest emotional tension, I try to avoid fighting.
Do you still like someone you shouldn't?
Of course.
Could you go a day not talking to the last person you kissed.
Yes.
Have you ever tripped in public?
Who hasn't?
Do you like long hugs?
Yes. If it's the right person. Or I won initiative.
Do you have a box where you keep all your really important things?
No. Really important things are scattered wverywhere. And sometimes I feel like I'm the real life version of Snufkin. The memory of an object is more important than the object itself.
Do you still talk to the last person you fell hardest for?
No, and yes, in a sense, sometimes, somewhat.
Did you sleep alone last night?
Yes .
Are any of your friends taller than you?
All of them, I think.
söndag 29 november 2009
onsdag 25 november 2009
London är huvudstad i englandet.
Livet kan ju inte alltid gå åt helvete!
Efter att ha missat första tåget till London så kan vi nu konstatera att det har varit en mycket bra dag.
En hög med choklad (som smakade himmelskt), en tebutik som hade dåligt med te, fiskburgare och mozzarella/vitlök-bites på BK, ny hatt (!), spel, bok, människoätande säl och tuff frisbee-liknande sak som flög runt på ett helt magiskt vis.
Macka med tonfisk på subway (för jag missade sista bussen), promenad till Campus.
God natts sömn (även om jag sen lyckades missa alla föreläsningar dagen därpå).
Sissi <3
Efter att ha missat första tåget till London så kan vi nu konstatera att det har varit en mycket bra dag.
En hög med choklad (som smakade himmelskt), en tebutik som hade dåligt med te, fiskburgare och mozzarella/vitlök-bites på BK, ny hatt (!), spel, bok, människoätande säl och tuff frisbee-liknande sak som flög runt på ett helt magiskt vis.
Macka med tonfisk på subway (för jag missade sista bussen), promenad till Campus.
God natts sömn (även om jag sen lyckades missa alla föreläsningar dagen därpå).
Sissi <3
söndag 22 november 2009
I <3 Irish music
Set pieces <3
Jag har lyssnat på The Blackbird i flera timmar nu. Innan dess var det The Drunken Gauger som gick på repeat. Och innan dess The Ace and Deuce of Pipering.
The Fairy Reel är trevlig, Garden of Daisies är avslappnande, Planxty Brown har visat sig ha fler namn, Miss Brown's Fancy och Maggie Brown's Favourite. Madam Bonaparte är rolig och där är en tempoväxling halvvägs genom Is the Big Man Within.
Men The Blackbird är min absoluta favorit.
Jag har lyssnat på The Blackbird i flera timmar nu. Innan dess var det The Drunken Gauger som gick på repeat. Och innan dess The Ace and Deuce of Pipering.
The Fairy Reel är trevlig, Garden of Daisies är avslappnande, Planxty Brown har visat sig ha fler namn, Miss Brown's Fancy och Maggie Brown's Favourite. Madam Bonaparte är rolig och där är en tempoväxling halvvägs genom Is the Big Man Within.
Men The Blackbird är min absoluta favorit.
fredag 20 november 2009
torsdag 12 november 2009
Hår och personlig historia.
Inya har bildkavalkad denna afton. Varför?
Jag fick den där akuta känslan av att något behövde förändras igen. (Det är aldrig nyttigt. Det var så jag hamnade i Kent. Det var så jag hamnade på IB. Det var så jag hamnade på Estet. Det var så jag kom att snagga mig. Aldrig nyttigt, som sagt.)
Varenda gång det händer så börjar jag fundera över att göra något med mitt hår, samtidigt som jag blir lite nostalgisk och inte kan låta bli att fundera över hur långt jag har kommit i livet.
Alltså följde ett tittande på gamla bilder på mig, från Dalslund. Och reflektioner kring mitt hår. Och situationerna. Och om man kisar och förstår sig på min kommunikationsstil så finns där också lite före-och-efter i det hela.
Inget att oroa sig över. Mitt hår sitter fortfarande på mitt huvud. Ingen lugg. Det är knutet i svans. Ingen förändring.
Back in the days när min lugg var emo-värdig. Eller popparlugg. Eller, i mitt fall jag-orkar-inte-underhålla-den-så-mellan-
varje-klippning-når-luggen-mig-till-hakan-lugg.
Den terminen då jag knypplade. Och innan pagen hade slutat vara min default-frisyr.
Det brukade vara så att jag klippte page. Håret växte sig långt. Jag klippte page. Håret växte sig långt. (Jag snaggade mig, håret började växa ut, jag klippte page) Håret växte sig långt. Jag klippte page. Det mönstret upphörde ~åk 8, när jag konstaterade att jag ser allt för snäll ut med page. Och att jag inte tolererar att ha hår i ansiktet. (Svårt att tänka sig när jag fortfarande har haft lugg en majoritet av mitt liv, och faktiskt saknar det. Men bara lite.)
Och uppenbarligen var jag förkyld när bilderna togs, och min fluffiga halsduk var med redan då. :D
Åttan. Lektion i datorsalen. Vi skulle troligen skriva ett arbete av något slag. Jag kodade. (White hat hacker, javisst. Vårt nätverk var säkrare efter att jag hade lekt med den koden. Jag är fortfarande stolt över den.) När jag var som lyckligast med Sofia. Nyss fyllda fjorton, måndag, mitt i den stora luggutväxarfasen. (Jag brukade ha luggen uppsatt i en tofs vid ena tinningen. Var det något speciellt så tuperades sagda tofs. Återigen, jag saknar det lite. Men bara lite) Eller ja. Eftersom jag uppenbarligen har luggen bakom öronen på bilden så är det väl snarare slutet av luggutväxarfasen, men fortfarande innan håret-i-ansiktet-backlashen. (Jag är ju övertygad om att det faktum att jag inte tåler hår i ansiktet nu är en motreaktion till att jag inte klarade med att ha håret uppsatt under mina första 14~15 år i livet. Min mor kan berätta mången historia om hur de var tvungna att hålla koll på alla snoddar/diadem/klämmor de satte i håret på mig när vi skulle på kalas, för jag vägrade ha dem i mer än en timme i sträck. Hur många diadem som har förlorats för att jag tröttnade och tog av dem är okänt.) (Intressant observation är väl att det där med håret nedsläppt/uppsatt är en väldigt tydlig skiljedelare i mitt liv. Å ena sidan så har vi hela min barndom, från vilken människor skulle bli ytterst förvirrade om de hörde om att "man ser aldrig Inya med håret nedsläppt". Å andra sidan har vi merparten av de människor som jag umgås med idag, som nog skulle finna det mycket konstigt att titta i våra familjefotoalbum. Knappt några bilder alls på mig med uppsatt hår.)
Den här och den här illustrerar tiden efter att transitionen inträffat. Inya med uppsatt hår inträffade, intressant nog, ungefär samtidigt som Sofia både försvann ur mitt liv och blev det vikigaste i detsamma. (Bad times. Tack Joakim) Det händer att jag undrar om det var en reaktion till sagda händelse att jag bytte preferens i frisyrvärlden. Om det var fråga om att redefiniera sig själv. Jag tror dock inte det. När det skedde var jag apatisk och kan knappast ha brytt mig om mitt utseende (det gör jag ju inte ens när jag är på topp. *eyeroll*) och dessutom har jag svårt att se vad det skulle ha med saken att göra.
Arbetslag C på Lomma strand. Vi hade sandslottsbyggartävling. Så såg min lugg ut när den inte räckte mig till hakan. *konstatera*
Och tiden innan glasögonen. Jag hade varit på synkontroll bara en månad tidigare, och fått veta att min syn var perfekt. Tre månader efter att den här bilden togs remitterades jag till optiker för kraftigt nedsatt synfunktion och akuta huvudvärksattacker. (Som jag hade haft innan, men som blev mer intensiva och kom oftare, hastigt och lustigt, under höstterminen i åk6) De misstänkte neurologisk orsak till den plötsliga och kraftiga förändringen i min syn, dels för att den som sagt kom plötsligt och gick fort, och dels för att jag alltid har dragits med huvudvärk (nej, jag vet fortfarande inte vad den beror på egentligen. Jag tjatar på min läkare om att få en ordentlig utredning. Är det migrän så finns det förebyggande behandlingar (jatack) och visar det sig att det är Hortons huvudvärk så vill jag faktiskt ha det på papper!) men de kom inte fram till något. Istället så har min syn stadigt försämrats för vart år som går, och om det inte slutar eller åtminstone slår ner på takten så kommer jag att vara blind innan jag är 30. Skojskoj.
Kolla in den här. Och den här!
Wow. Glasögon, hästsvans och lugg. Jag hade en kort period precis efter att jag kom hem från Italien då jag hade hästsvans. Det höll i sig i någon månad, men upphörde runt början av Oktober 2002. Trial period, jag var ännu ej redo. Däremot så var det vettigt att ha håret uppsatt när man befann sig i Appeninerna, och det var varmt. Min nacke är fortfarande absurdt varm. Och ja, jag blir fortfarande knockad av kyla i sagda nacke. Och alla som känner igen min ryggsäck, räck upp en hand. :P
Bild från perioden då min tatueringsidé uppstod. Jag är fortfarande övertygad om att det är en lysande idé. (Nästan bättre än min idé för scarification, något jag dock aldrig kommer att göra! Men erkänn att ärr efter vingar är en fullkomligt fenomenal grej att göra en scarification av!)
Jag är också glad att jag vid ungefär den tidpunkten hade börjat få en ämnesomsättning inom normalspannet. Tidigare så hade jag en läkarordinerad lägsta-mängd kalorier jag var tvungen att äta för att inte gå ner i vikt. Det var absurdt.
Men jag saknar hur mina lår såg ut så för tiden. *konstatera*
Jag fick den där akuta känslan av att något behövde förändras igen. (Det är aldrig nyttigt. Det var så jag hamnade i Kent. Det var så jag hamnade på IB. Det var så jag hamnade på Estet. Det var så jag kom att snagga mig. Aldrig nyttigt, som sagt.)
Varenda gång det händer så börjar jag fundera över att göra något med mitt hår, samtidigt som jag blir lite nostalgisk och inte kan låta bli att fundera över hur långt jag har kommit i livet.
Alltså följde ett tittande på gamla bilder på mig, från Dalslund. Och reflektioner kring mitt hår. Och situationerna. Och om man kisar och förstår sig på min kommunikationsstil så finns där också lite före-och-efter i det hela.
Inget att oroa sig över. Mitt hår sitter fortfarande på mitt huvud. Ingen lugg. Det är knutet i svans. Ingen förändring.
Back in the days när min lugg var emo-värdig. Eller popparlugg. Eller, i mitt fall jag-orkar-inte-underhålla-den-så-mellan-
varje-klippning-når-luggen-mig-till-hakan-lugg.
Den terminen då jag knypplade. Och innan pagen hade slutat vara min default-frisyr.
Det brukade vara så att jag klippte page. Håret växte sig långt. Jag klippte page. Håret växte sig långt. (Jag snaggade mig, håret började växa ut, jag klippte page) Håret växte sig långt. Jag klippte page. Det mönstret upphörde ~åk 8, när jag konstaterade att jag ser allt för snäll ut med page. Och att jag inte tolererar att ha hår i ansiktet. (Svårt att tänka sig när jag fortfarande har haft lugg en majoritet av mitt liv, och faktiskt saknar det. Men bara lite.)
Och uppenbarligen var jag förkyld när bilderna togs, och min fluffiga halsduk var med redan då. :D
Åttan. Lektion i datorsalen. Vi skulle troligen skriva ett arbete av något slag. Jag kodade. (White hat hacker, javisst. Vårt nätverk var säkrare efter att jag hade lekt med den koden. Jag är fortfarande stolt över den.) När jag var som lyckligast med Sofia. Nyss fyllda fjorton, måndag, mitt i den stora luggutväxarfasen. (Jag brukade ha luggen uppsatt i en tofs vid ena tinningen. Var det något speciellt så tuperades sagda tofs. Återigen, jag saknar det lite. Men bara lite) Eller ja. Eftersom jag uppenbarligen har luggen bakom öronen på bilden så är det väl snarare slutet av luggutväxarfasen, men fortfarande innan håret-i-ansiktet-backlashen. (Jag är ju övertygad om att det faktum att jag inte tåler hår i ansiktet nu är en motreaktion till att jag inte klarade med att ha håret uppsatt under mina första 14~15 år i livet. Min mor kan berätta mången historia om hur de var tvungna att hålla koll på alla snoddar/diadem/klämmor de satte i håret på mig när vi skulle på kalas, för jag vägrade ha dem i mer än en timme i sträck. Hur många diadem som har förlorats för att jag tröttnade och tog av dem är okänt.) (Intressant observation är väl att det där med håret nedsläppt/uppsatt är en väldigt tydlig skiljedelare i mitt liv. Å ena sidan så har vi hela min barndom, från vilken människor skulle bli ytterst förvirrade om de hörde om att "man ser aldrig Inya med håret nedsläppt". Å andra sidan har vi merparten av de människor som jag umgås med idag, som nog skulle finna det mycket konstigt att titta i våra familjefotoalbum. Knappt några bilder alls på mig med uppsatt hår.)
Den här och den här illustrerar tiden efter att transitionen inträffat. Inya med uppsatt hår inträffade, intressant nog, ungefär samtidigt som Sofia både försvann ur mitt liv och blev det vikigaste i detsamma. (Bad times. Tack Joakim) Det händer att jag undrar om det var en reaktion till sagda händelse att jag bytte preferens i frisyrvärlden. Om det var fråga om att redefiniera sig själv. Jag tror dock inte det. När det skedde var jag apatisk och kan knappast ha brytt mig om mitt utseende (det gör jag ju inte ens när jag är på topp. *eyeroll*) och dessutom har jag svårt att se vad det skulle ha med saken att göra.
Arbetslag C på Lomma strand. Vi hade sandslottsbyggartävling. Så såg min lugg ut när den inte räckte mig till hakan. *konstatera*
Och tiden innan glasögonen. Jag hade varit på synkontroll bara en månad tidigare, och fått veta att min syn var perfekt. Tre månader efter att den här bilden togs remitterades jag till optiker för kraftigt nedsatt synfunktion och akuta huvudvärksattacker. (Som jag hade haft innan, men som blev mer intensiva och kom oftare, hastigt och lustigt, under höstterminen i åk6) De misstänkte neurologisk orsak till den plötsliga och kraftiga förändringen i min syn, dels för att den som sagt kom plötsligt och gick fort, och dels för att jag alltid har dragits med huvudvärk (nej, jag vet fortfarande inte vad den beror på egentligen. Jag tjatar på min läkare om att få en ordentlig utredning. Är det migrän så finns det förebyggande behandlingar (jatack) och visar det sig att det är Hortons huvudvärk så vill jag faktiskt ha det på papper!) men de kom inte fram till något. Istället så har min syn stadigt försämrats för vart år som går, och om det inte slutar eller åtminstone slår ner på takten så kommer jag att vara blind innan jag är 30. Skojskoj.
Kolla in den här. Och den här!
Wow. Glasögon, hästsvans och lugg. Jag hade en kort period precis efter att jag kom hem från Italien då jag hade hästsvans. Det höll i sig i någon månad, men upphörde runt början av Oktober 2002. Trial period, jag var ännu ej redo. Däremot så var det vettigt att ha håret uppsatt när man befann sig i Appeninerna, och det var varmt. Min nacke är fortfarande absurdt varm. Och ja, jag blir fortfarande knockad av kyla i sagda nacke. Och alla som känner igen min ryggsäck, räck upp en hand. :P
Bild från perioden då min tatueringsidé uppstod. Jag är fortfarande övertygad om att det är en lysande idé. (Nästan bättre än min idé för scarification, något jag dock aldrig kommer att göra! Men erkänn att ärr efter vingar är en fullkomligt fenomenal grej att göra en scarification av!)
Jag är också glad att jag vid ungefär den tidpunkten hade börjat få en ämnesomsättning inom normalspannet. Tidigare så hade jag en läkarordinerad lägsta-mängd kalorier jag var tvungen att äta för att inte gå ner i vikt. Det var absurdt.
Men jag saknar hur mina lår såg ut så för tiden. *konstatera*
söndag 8 november 2009
The Secrets We Keep
Nej, det är en referens ni troligen inte förstår.
Och om ni gör det så undrar jag varför i hela fridens namn ni förstår den. Vad är det för perverterade människor jag känner?!
Vi vill bara påminna oss om allt det som vi inte säger.
Jag älskar mig, dig och pojken. Troligen också henne.
Och ibland hatar jag mig själv för det.
Och om ni gör det så undrar jag varför i hela fridens namn ni förstår den. Vad är det för perverterade människor jag känner?!
Vi vill bara påminna oss om allt det som vi inte säger.
Jag älskar mig, dig och pojken. Troligen också henne.
Och ibland hatar jag mig själv för det.
Ontigt.
Jag har ont.
Min nacke värker, mina axlar gör ont när jag rör dem. Och de knakar.
Min rygg gör ont, men inte så mycket.
Min högra handled hugger till när jag belastar den. Jag har tappat det mesta jag försökt bära under dagen.
Min nacke knakar något fruktansvärt. Allting smattrar, och det är jobbigt.
Så jag lyssnar på glamrock och dricker apelsinjuice och väntar på att jag ska bli utmattad nog för att kunna somna.
Min nacke värker, mina axlar gör ont när jag rör dem. Och de knakar.
Min rygg gör ont, men inte så mycket.
Min högra handled hugger till när jag belastar den. Jag har tappat det mesta jag försökt bära under dagen.
Min nacke knakar något fruktansvärt. Allting smattrar, och det är jobbigt.
Så jag lyssnar på glamrock och dricker apelsinjuice och väntar på att jag ska bli utmattad nog för att kunna somna.
fredag 6 november 2009
Ensam Inya är ensam.
Moharharhar!
Vi har handlat mat idag. Det var konstruktivt, fast jag gillar inte riktigt Tescos.
Till middag gjordes bondomelett* med rökt lax, potatis och lök. Omnomnom.
Det var mycket gott. Den åts med ärtor och majonäs.
Jag vill ha sällskap.
(*For future reference:
2 ägg
2 msk mjölk
riven ost
citronzest
citronjuice
salt
vitpeppar
cayennepeppar
kokt potatis, 1
rökt lax 70g
gul lök 1/3)
Vi har handlat mat idag. Det var konstruktivt, fast jag gillar inte riktigt Tescos.
Till middag gjordes bondomelett* med rökt lax, potatis och lök. Omnomnom.
Det var mycket gott. Den åts med ärtor och majonäs.
Jag vill ha sällskap.
(*For future reference:
2 ägg
2 msk mjölk
riven ost
citronzest
citronjuice
salt
vitpeppar
cayennepeppar
kokt potatis, 1
rökt lax 70g
gul lök 1/3)
torsdag 5 november 2009
ABBA
Det finns nog sämre saker man kan ägna sig åt än att lyssna på Visitors-plattan och äta chokladkaka.
Onsdagar
I adorses my iPebble. <3
Och jag tror att Onsdagar är mina favoritdagar.
Idag var smått ambivalent, å ena sidan så känns det som om jag misslyckades rejält på fysikprovet. (Eller, inte egentligen, jag svarade någonting på alla frågorna, men jag vet inte om det var rätt.) Och jag hade tappat bort svaren till fysikläxan. Yay me?
Å andra sidan så är Dr Dobre genialisk, Helen är trevlig och LGBT Soc gör Inya glad. Klaad Inyahest.
I övrigt så behöver jag röja på rummet, köpa mat och tvätta.
Jag gillar inte riktigt alla dessa vuxenpoäng man samlar på sig bara för att man (i teorin) flyttar hemifrån.
Och jag tror att Onsdagar är mina favoritdagar.
Idag var smått ambivalent, å ena sidan så känns det som om jag misslyckades rejält på fysikprovet. (Eller, inte egentligen, jag svarade någonting på alla frågorna, men jag vet inte om det var rätt.) Och jag hade tappat bort svaren till fysikläxan. Yay me?
Å andra sidan så är Dr Dobre genialisk, Helen är trevlig och LGBT Soc gör Inya glad. Klaad Inyahest.
I övrigt så behöver jag röja på rummet, köpa mat och tvätta.
Jag gillar inte riktigt alla dessa vuxenpoäng man samlar på sig bara för att man (i teorin) flyttar hemifrån.
söndag 1 november 2009
Allt förändras med tiden.
Som tiden går. Det är mer än sex år sedan hon kom in i mitt liv.
Hon som tvingade mig att se migsjälv i ett nytt ljus. Hon som tvingade mig att inse att jag är jag oavsett vad som händer. Hon som fick mig att se världen med nya ögon. Hon som lärde mig att inte allting är svart och vitt. Tänka själv kunde jag, men tänka utanför min egen referensram var ännu ett svårt koncept.
Hon som lärde mig hur en förälskelse skulle kännas.
Som tiden går.
Det är också mer än fem år sedan hon försvann.
vi pratar om en tidsram som säger att det skedde innan Katt kom in i mitt liv. Och innan Jag. Och innan the iPebble.
När the iPebble kom att bli en del av mitt liv så hade jag redan gått vidare.
Katt var den som höll mig uppe. Just då insåg hon det nog inte, men hennes stöd och vänskap var det som höll mig vid liv.
Det är mer än fem år sedan jag blev gammal.
Första gången jag genomled någons frånfälle ensam.
Kanske är det dags att låta henne komma tillbaka?
Jag är en annan nu, jag har läkt mina sår.
Jag är en annan nu, inte vilsen och kär.
Jag är en annan nu, jag är modig och vacker och stolt över allt som jag är.
-Och det utgår bonuspoäng till alla som vet varifrån ovanstående textrader stammar.
Vad som orsakat tankarna? Ett samtal. En bild. En sång.
Hon som tvingade mig att se migsjälv i ett nytt ljus. Hon som tvingade mig att inse att jag är jag oavsett vad som händer. Hon som fick mig att se världen med nya ögon. Hon som lärde mig att inte allting är svart och vitt. Tänka själv kunde jag, men tänka utanför min egen referensram var ännu ett svårt koncept.
Hon som lärde mig hur en förälskelse skulle kännas.
Som tiden går.
Det är också mer än fem år sedan hon försvann.
vi pratar om en tidsram som säger att det skedde innan Katt kom in i mitt liv. Och innan Jag. Och innan the iPebble.
När the iPebble kom att bli en del av mitt liv så hade jag redan gått vidare.
Katt var den som höll mig uppe. Just då insåg hon det nog inte, men hennes stöd och vänskap var det som höll mig vid liv.
Det är mer än fem år sedan jag blev gammal.
Första gången jag genomled någons frånfälle ensam.
Kanske är det dags att låta henne komma tillbaka?
Jag är en annan nu, jag har läkt mina sår.
Jag är en annan nu, inte vilsen och kär.
Jag är en annan nu, jag är modig och vacker och stolt över allt som jag är.
-Och det utgår bonuspoäng till alla som vet varifrån ovanstående textrader stammar.
Vad som orsakat tankarna? Ett samtal. En bild. En sång.
Again?!
Jag tror att det finns en risk att en av juristbögarna och jag kommer att bli goda vänner. Det här är andra gången på en kort period av tid som vi har suttit uppe och snackat skit via msn till allt för sent, eller tidigt, beroende på hur man ser det. Jag gillar det. :D
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)