Viva la revolution

Liten Inya mår inte bra.
Jag vet att jag föresatte sommaren att bli Riktigt Jävla Jättebra TM, och det är den väl. I sig.
Men det hindrar inte att jag faktiskt inte mår riktigt bra. Att jag faktiskt inte vet vad jag vill, att jag faktiskt inte mår bra.

Men jag mår något bättre nu.
Jag misstänker att det bara är tillfälligt, men likväl.

I think that I'm unwanted.
Alla jag bryr mig om verkar ta avstånd från mig förr eller senare. Bara drar sig undan. Och jag förstår inte varför. Vad är det jag gör som är fel?

Jag grät. Det händer inte så ofta. Det är ytterst sällan. Och jag grät inför någon. Det har inte hänt på lång, lång tid.

Jag vågade prata. Ta fram saker jag gömt inom mig en lång tid. Saker som gör ont.
En lögn upprepad tillräckligt många gånger blir en sanning, och det är det som är anledningen till många av mina problem.
Egentligen är det inte någon sanning, och det är jag medveten om. Men det ligger så djupt. Så djupt att det kommer ta Mycket tid att få bort det.