Without music, I am nothing.

Jag blir olycklig utan musik. Utan musik är inte jag.
Jag tenderar att förknippa musik med saker. Viss musik gör mig glad, Chokladfabriken t.ex. Det är musik som gör mig glad. Skånsk folkmusik, dansa och lé. Och snurra.
Musik är mitt liv. Och jag vet inte vad jag skulle göra utan det.

Ofcourse it's all in your head

But what is it that says that just because it's in your head it isn't real?

Det är tänkvärt, och jag tänker ta det till mig.

Idag var jag och pappa på Maxi och handlade (tekakor, rostebröd, skagenröra, kollegieblock, pärmar, mjölk, vattenmelon, äpplejuice, kattsand, kex och ketchup) fast anledningen att vi åkte dit var för att titta på ett startset med porslin. Ni vet, tallrikar, muggar och sånt.
Jag har redan ett sådant set, en servis för 6 (mattallrik, djup tallrik, muggar, vinglas (av någon outgrundlig anledning) bestick, vattenglas och assietter) samt min gammelfarmors servis (ljusgrå, med rosa blommor, den är fin, fast jag vet inte riktigt vad som finns i den) utöver det har jag också ett startset med köksattiraljer (några kastruller, en stekpanna, några knivar, en sak, ett rivjärn, några burkar, några bunkar, en visp, en korkskruv, allmänt bra saker ni vet) och större delen av min gammelfarmors linneskåp. Handdukar, lakan, dukar, gardiner. Allihop med fina handbroderier som talar om vem de hör till (påminn mig om att byta det efternamn som används om mig)
Det finns, såklart, mer som behöver införskaffas. Några bra köksknivar tex. Men ändå.
Nu var vi på Maxi (och de hade en så fin servis, ljusgul, med bruna detaljer (benvit skulle nog en färgsnobb säga, men jag är inte så snobbig (och för övrigt så var den gul, och i min bok så gul och vit inte samma sak (oavsett vad färgsnobbarna säger) även om det var en fin gul) så jag säger gul, eller möjligtvis ljusgul, eftersom den var gul) som dessutom var billig. En sån servis jag mycket väl kan tänka mig att ha (det fanns en blå också (och de kallade den för blå dessutom) och det var väl en rätt fin blå, men den passade inte riktigt med det bruna.) men jag tror att jag har porslin så det räcker nu.) och när vi valsade runt där, på avdelningen för heminredning, så längtade jag så till den dag då anledningen till att vi är där är för att fixa det sista som behövs fixas för mitt nya hem.
De där basic kryddorna, vitvinsvinäger, olivolja, mjöl och pasta. Torkade linser och socker och salt. Att fylla kylen och frysen, och ha allting möblerat, och sängen nybäddad. Och vara den enda som stannar kvar efter att ha fått hjälp med att bära in det sista. Den där första natten, då jag inte kommer kunna somna, i ett hem som är mitt. Jag längtar efter det.
Jag längtar efter en plats som är min egen. På något plan är jag lite avundsjuk på Niña och det faktum att hon har sitt eget. Men samtidigt vet jag att hon, även om hon trivs och är glad för det hon har, hellre hade haft det jag har. Familj, människor att reta mig på, men som jag lever med och trivs med att ha i närheten. Trots allt.
Hon åker för övrigt snart igen. Jag kommer att sakna henne.

Det känns alltid så ensamt när hon försvinner.

Dra något gammalt över dig.

Kom tillbaka när du bestämt dig för hur du ska ha det.
Jag lämnar inte ut min själ utan att få något tillbaka, jag litar inte på människor som inte litar på mig, jag har ett fullt fungerande tanke- och åsiktsutbyte med mig själv, du är överflödig på så vis. Du behövs inte för det, även om det är trevligt med människor som befinner sig på samma frekvens som jag gör.

Du känner mig bättre än någon annan. Betänk det. Betänk vad risken är.

Jag slutar nu.
Vill du något vet du var jag finns.
Men stör mig inte förrens du har gjort klart för dig själv hur du vill ha det.

Flickan i spegeln är ledsen
Hon gråter nu mer än förut
En storslagen flod av tårar
som aldrig någonsin tycks ta slut
Kanske är hon bara ensam
i ett liv som nästan tycks stå still
Likt ett hjul på en helvind axel
Som aldrig svänger dit man vill

Hon äger en koffert av masker
Som hon väljer efter behag
med målade leende läppar
Som om hon verkligen log för ett slag
Men det är bara förvrängda illusioner
av den människa hon egentligen är
En flicka som bygger livet på längtan
och som bara tycks vara till besvär

Kanske önskar hon att folket ville tystna
Och se ned på henne där hon står
Men vad hjälper det när ändå ingen lyssnar
Utan istället bara går
Om du tänker en stund och funderar
På hur ensamhet yttras idag
Om du tänker en stund så förstår du
Att flickan i spegeln är jag

Liten Inya mår inte bra.
Jag vet att jag föresatte sommaren att bli Riktigt Jävla Jättebra TM, och det är den väl. I sig.
Men det hindrar inte att jag faktiskt inte mår riktigt bra. Att jag faktiskt inte vet vad jag vill, att jag faktiskt inte mår bra.

Men jag mår något bättre nu.
Jag misstänker att det bara är tillfälligt, men likväl.

I think that I'm unwanted.
Alla jag bryr mig om verkar ta avstånd från mig förr eller senare. Bara drar sig undan. Och jag förstår inte varför. Vad är det jag gör som är fel?

Jag grät. Det händer inte så ofta. Det är ytterst sällan. Och jag grät inför någon. Det har inte hänt på lång, lång tid.

Jag vågade prata. Ta fram saker jag gömt inom mig en lång tid. Saker som gör ont.
En lögn upprepad tillräckligt många gånger blir en sanning, och det är det som är anledningen till många av mina problem.
Egentligen är det inte någon sanning, och det är jag medveten om. Men det ligger så djupt. Så djupt att det kommer ta Mycket tid att få bort det.

Problemsolutions.

There's three ways to do this.
The right way, the wrong way and my way.
What's your way?
The wrong way, but faster.

07665

Samma nummer till alla i familjen. How funfun!

Har du någonsin suttit hemma någon gång och känt dej alldeles ensam?
Kan du tänka dej att sitta ensam, dag ut och dag in, utan någon att prata med?
Ingen som frågar hur du mår, ingen som ger dej en kram, eller ens ett vänligt leende?

Ärlighet är viktigast. Bara tala om för mig om ni inte vill ha mig i närheten. Det är inte på långa vägar lika sårande som när ni bara drar er undan.
Var bara ärliga.

Vid närmare eftertanke...

Det var nog mer synd om dammsugaren...
Den låg där så snällt och sov i mörkret, inte en ond tanke någonstans. Inte gjort en fluga förnär. Lite myror, visst, och skrämt upp katten lite, men inget värre än det. Och så kommer en ungjävel och SPARKAR på den. Hårt!
Vad hade den gjort mig liksom?

Fast min tå har fortfarande inte läkt...

Ingenting går upp mot lite oanständighet.

Helt klart.

Har nu packat. Tror att jag har vad jag behöver, vilket betyder att jag har glömt bort minst hälften av alla dessa nyttiga saker man bör ta med sig.

Jag kollade mitt röstomfång tidigare. Det är tydligen omänskligt stort.


In other news; Please do not think that I want to be all mody on you guys. I really don't. It makes me sad when relations ends.

Nu är jag trött på det här.

På allting.
Vill ni inte ha med mig att göra så säg det istället för att bara dra er undan. Det sårar mig så mycket mer när ni gör så.

Jag har varit med om allt för mycket för att bli sur när någon rakt och ärligt säger till mig att de inte vill umgås med mig, är folk bara ärliga så kan jag leva med det utan några större problem.
Gör det istället för att såra mig. Snälla.
Ni lär få veta vilka ni är om ni inte redan känner er träffade.
Skärper inte folk sig och antingen säger rakt ut till mig hur ni vill ha det, eller återgår till att faktiskt vara mina vänner så bussar jag Niña på er.
Och bara tro mig, det brukar inte bli trevligt.

Jag har så jävla svårt för att lita på folk, och kan ni inte värdesätta att jag litar på er så är ni fan inte vatten värda.
Jag ger blanka fan i er nu, bollen ligger hos er, vill ni faktiskt vara mina vänner så får ni komma till mig, vill ni inte det så är det för FAN bara att säga det, så kommer jag aldrig någonsin störa er igen. Er boll.
Ha det så trevligt.

Dummare än tåget.

Eller kanske inte...
Men dum är jag.
Jag känner mig ensam, och hur motar jag det? Jo, jag tar livet av vänskapsrelationer.
Varför? Jag vet inte.

Allting verkar falla isär.
Men jag vet inte. Jag verkar ha någon form av fokus igen.

Sök ditt hjärta och du skall finna. Home is were your heart is men vart är ditt hjärta?
Ditt hjärta är dina känslor och talar alltid sanning. Släpp dina tankar för dom förvirrar dig. Om du följer känslan inom dig så ska du se att livet blir finare.
Follow your bliss

Se dig själv och du kan börja se andra, vet vad du vill och du kommer att få mer glädje. Bara lyssna och du kommer att få mer förståelse.

Jag älskar er. Ni som bryr er, och som står ut.

Jag förstår mig inte på mig själv, och att ni orkar med mig i mina sämre stunder gör att jag älskar er än mer.

Någon gång ska jag skriva om mina problem med att lita på folk. Men än så länge får ni nöja er med att jag talar om för er hur mycket ni betyder.
Ni är viktiga för mig.