Minnen

Jag är förälskad i livet.

Jag saknar henne fruktansvärt mycket. Lavalampan, stjärnorna, the Ark och tefatet. Mjuk hud och lakrisrot, och tiden innan den andra. Stödet, drömmarna, förtroendet. Men det är vad tiden gör, slår kilar i relationer.
Singlar med gryn, bad någonstans som ingen minns, äventyrsby, med pool och mackor med potatis och kaviar. Bulleribock, the Sims, makrill i tomatsås och byte av favoriter. Hon med matte, jag med geografi, honmed geografi, jag med matte. Hoppa bock, samla pant, klättra i träd, solnedgången.
Sömnad, och vad är 60 mil? Lavendel, gungan, oerhörd oro, men självfallet fanns det inget att oroa sig över. Frysling och varmblod, och en förståelse och kunskap, närmast telepati.
Lund, och över en timme att hitta ett fik. Och Signe som inte fick heta Signe, trassligt hår i alla färger.
Och imax-bio om koraller, och Bruce allmighty, Legally Blonde och 136 timmar.
Vattenkrig och häck-klippande. Promenaderna och att springa i regnet för att hinna från ett hem till ett annat i en reklampaus. Mannen med järnmasken.
My Big Fat Greek Wedding och Stekta gröna tomater. Dirty Dancing.
Elefanter på lakanet, i rött och svart och lila. Att vilja gå längre men inte göra det. Klappa, njuta av närheten. Det blir så lätt fel.
Madrassen och chokladkex, och kanelbullar med honom. Och att alltid låta hemmet stå öppet. Och någon dag senare: 60 mil.
Och skola, skolavslutning. Och tivoli, vänskapsband och namn.
Och pojkar under sängen och stalkers och att vara vän med sin dröm. Och telefoner.
Jag saknar henne intensivt, men vad vi en gång hade kommer inte igen.

Men jag tycker om att jag kan känna så här, jag tycker om att jag kan minnas.
Jag tycker om att det betyder något.

En kärlekshistoria

Jag och Willy har återupptäckt vårt förhållande. Intimt, fyllt av skratt, passion och tankeväckande situationer. Jag och Willy har något speciellt.
Det är förvisso ett av-och-på-förhållande av högsta klass. Men likväl, när vi minns att vi egentligen tycker om varandra så söker vi umgänge och njuter av varandras sällskap.

Likväl så tror jag att "Love is merely a madness, and, I tell you, deserves as well a dark house and a whip as madmen do." inte egentligen är en så perverterad replik som den blir i mitt huvud, läst ur sin kontext.

F!

I love Fanny. I'm not too keen on admitting it, but I do. And right about now my mother is having a heart attack. (Or her spider senses are tingling, telling her that one of her daughters are up to something.)

I love Funerals. It's morbid and terrible and strange. But I love the possibility to observe a social gathering during which everyone and everything is both filled with raw emotion, tension and the fake shallowness of the interactions. It's interesting. Gives insights to human beings.

I love my Family. My family is huge, with thousands of different quirks and I can't stand them for long. But I miss them in no time, and a week is enough to forget about the annoyance and repeat the family dinner.

I love Films. Watching films with friends, watching films with my family, watching films all alone. I can't do it without analysing the film, but it's part of the charm.

I love the Future. It's exciting to know that there is an infinite amount of future out there. It's exciting to not know how that future will look. It's exciting to know that what I do today can affect the future. "The infinite possibilities that each day holds should stagger the mind."

I love Failures. Not my own, but I live by the principle of learning from the failures of others. Och så är jag skadeglad.

I love Food. Reading about it, cooking it, eating it. I don't particularly like cleaning up after it. But food is one of the great loves in my life.
(This one includes Fish and Fruit, and those two are quite likely my two favourite foodstuffs in the world!)

I love my Friends. They're amazing. They keep me afloat when the world is crashing down around me, they keep me happy when life is good, they usually support my projects, or tell me when the ideas are idiotic. I love my friends.

And because polyglot was ok according to the iPebble:

Jag älskar Förståelse. Mitt mål i livet är att förstå den värld jag lever i.

Jag älskar Fysik. Fysik är förståelse, förkortat.

Tillbaka i Englandet

Efter en ytterst trevlig jul och ett bra jullov sa ar jag tillbaka pa uni.
Utan fungerande internet, och utan att student pc's fungerar som de ska. Frustrerande ar ordet jag soker.
Under julen hade jag besok fran Hongkong, Jerran. Det var trevligt och involverade besok vid Ales Stenar, Smygehuk (vi forkortade Sverige) och Turning Torso. Vi var pa Tivoli och tittade pa ljusen och Den Lille Havefrue.

Tittat pa Bondfilmer, har hunnit med hela 60- och 70talen. Bondmaraton hande. Det var underhallande. Och vi hade mer noms an vad nordarna kunde ata.

Min straight crush har visat sig inte alls varande straight. Begreppsforvirring ar ordet.

Sjalv dras jag med en foralskelse och moralisk ambivalens.

In other news, forhoppningsvis har jag mitt internet tillbaka imorgon. Forhoppningsvis!