Irish Dancing

Dagen kan sammanfattas i fyra meningar.
1. Om det finns en gud så hatar den mig.
2. Folk är en jävla farsot och man borde å det snaraste vaccinera jorden mot den.
3. Skitkul, villvillvill!!!
4. Vad fan... det var ju det tåget jag skulle med?!


Dansen var precis så rolig och underbar och upplyftande som den borde vara. I can havs endorfin-rusch. *nodnod*
Jag har alltså beslutat att börja pendla till Köpenhamn för att ta danslektioner. Inget konstigt i sig (även om det tydligen är lite udda att resa i över en timme för att ta lektion). Dock är det lite udda att korsa en nationsgräns för samma sak.
Men det var oerhört roligt, och något jag lär fortsätta göra.

Kollektivtrafiken hatar mig. Och jag hatar den, så inga tårar spillda över en ensidigt dålig relation. Däremot genererar den en hel del frustration.
Det är inte så att jag inte försökt med "vända andra kinden till" och "behandla andra som du själv vill bli behandlad". Jag har varit snäll mot kollektivtrafiken. Jag har vänt andra kinden till och tänkt att "det var nog bara idag" när tågen varit sena. Det var inte bara den dagen.
Idag har jag varit precis så mycket försenad för att se vartenda tåg jag har haft för avsikt att åka med lämna stationen. Utan mig.

Folk. Vad kan man säga om folk? Inte så väldigt mycket konstruktivt. Jag gillar inte folk.
Idag har jag funderat över en stor mängd ekonomipolitiska aktioner som kunde stärka statens finanser i dessa kristider. De involverar avskaffandet av alla gamlingar med färgat hår, ceriserosa läppstift och som häller på sig sådana mängder parfym (av det illaluktande slaget, dessutom) att till och med den allra mest härdade och okänsliga person hade fått huvudvärk av stanken. Visserligen är det så att alla parfymer luktar illa i stora mängder... Staten skulle kunna spara in säkert 40% av pensionerna. De pengarna kunde sedan distribueras bland de pensionärer som åldrats med värdighet, så att de kan -leva- värdigt också.
Dessutom anser jag att Sverige borde införa en 0,25-barnspolitik. Endast de som är lämpade får tillstånd att skaffa barn, men då det är svårt att bedöma vem som är lämpad så får reglerna vara förhållandevis lösa, varpå det bör resultera i ungefär ett fjärdedels barn per hushåll.

Men, trots allt gnäll. Dagen har varit bra. Och jag har dansat. Yay!