Skolstart, omstart, nystart

Skolan har börjat igen. Me be glad.
Skolan äger. Faktiskt.
Det är också något nytt. Att se fram emot skolan, att verkligen gilla skolan.
Jag är en nörd, och det är jag fullt medveten om. Jag tycker om att lära mig nya saker, och skolan hade kunnat vara en sådan tillgång och glädje för min del. Och jag vet att jag hade tur, jag gjorde skolan till den tillgång jag behövde. Jag har sett så många människor med vilja att lära bli knäckta av att hållas tillbaka i skolan. Jag fick mina självstudier, jag har föräldrar som alltid sett till att jag har haft möjligheter. Jag har haft tur på så vis.
Men klass'kamraterna' var värre. Pga dem har jag inte tidigare sett fram emot skolan.
Nu har ajg upplevt hur det är att längta efter att skolan ska börja. Helt frisk är jag dock inte, så som jag studsade på uppropet.
Jag älskar skolan.

Jag fick mina valda ämnen, så här långt bara bra lärare, vettigt schema (sånär som på måndags och fredagsschemat, men det löser sig) bra klasskamrater. Det äger.

I helgen har jag varit hos pojken. Underbart.
Jag har saknat honom.
Sen blev jag iväglurad till Höör.
Långskånken tyckte att jag skulle dit och se en dålig skräckfilm med honom. Så jag åkte dit. Dock blev jag ditlurad under falska premisser. Filmen var bra.
Vi orkade för övrigt inte städa, så vi hamnade i samma säng i slutändan. Han brer sig.
Fast det var bra ändå.

Och jag ska hitta min pipa.

Lullaby to the Fragile Mind

May you fins solace in the gentle arms of sleep
despite the wolves outside your door
In time you will see them all as harmless
And their ideal threats easy to ignore
And if ever fate should choose to smite you
Stand your ground, never walk away
Please don't let the world defeat you
Don't get buried in it's decay
As you drift into the gauzy realms of dreams
May you take comfort in the thought that you are safe
For it only takes a fraction of a second
for all of this to change
Return to me
when slumber's fog has lifted
Retur to me
Stronger than before
As you siwh beneath the soothing streams of time
May you be thankful that you had another day
for there comes a time when each of us will enter
a sleep from which we will never wake
and if fate should ever choose to smite you
stand your ground, never walk away
please d't ever let the world defeat you
Don't get buried in its decay
Close your eyes now, if only for a moment
For it's time you get some rest
the wolves are gone and nothing here can harm you
Let go of your fragile conseiousness
Return to me
when slumber's fog has lifted
Return to me
stronger than before.

Jag är...

the Lady of Small Annoying Evil.
1/3 av Musica Ignita.
nog Matildas favoritskåning.
som Jesus, fast bättre!
IB elev.
Inya, Era, Ävan, Törne, Rök, Snigel.
främste förespråkaren för Slö, Slapp och Likgiltig.
Niklas maskulina sida.
ett toffeldjur. Trätofflor äger.
trött.

Hemma igen

Jag kommer ha svåra problem när jag ska sammanfatta sommaren. Det har hänt så mycket.

Den här sommaren har jag suttit mitt i natten på en färjeterminal och sytt på en korsett. För hand.
Den här sommaren har jag suttit mitt i en rondell och ätit pizza.
Den här sommaren har Niña flyttat.
Den här sommaren har kanske inte varit den bästa sommaren någonsin. Men jag är många erfarenheter rikare.

Den här sommaren kommer bli svår att sammanfatta, men jag ska göra det. Och jag har bestämt mig för formen också.

Without music, I am nothing.

Jag blir olycklig utan musik. Utan musik är inte jag.
Jag tenderar att förknippa musik med saker. Viss musik gör mig glad, Chokladfabriken t.ex. Det är musik som gör mig glad. Skånsk folkmusik, dansa och lé. Och snurra.
Musik är mitt liv. Och jag vet inte vad jag skulle göra utan det.

Ofcourse it's all in your head

But what is it that says that just because it's in your head it isn't real?

Det är tänkvärt, och jag tänker ta det till mig.

Idag var jag och pappa på Maxi och handlade (tekakor, rostebröd, skagenröra, kollegieblock, pärmar, mjölk, vattenmelon, äpplejuice, kattsand, kex och ketchup) fast anledningen att vi åkte dit var för att titta på ett startset med porslin. Ni vet, tallrikar, muggar och sånt.
Jag har redan ett sådant set, en servis för 6 (mattallrik, djup tallrik, muggar, vinglas (av någon outgrundlig anledning) bestick, vattenglas och assietter) samt min gammelfarmors servis (ljusgrå, med rosa blommor, den är fin, fast jag vet inte riktigt vad som finns i den) utöver det har jag också ett startset med köksattiraljer (några kastruller, en stekpanna, några knivar, en sak, ett rivjärn, några burkar, några bunkar, en visp, en korkskruv, allmänt bra saker ni vet) och större delen av min gammelfarmors linneskåp. Handdukar, lakan, dukar, gardiner. Allihop med fina handbroderier som talar om vem de hör till (påminn mig om att byta det efternamn som används om mig)
Det finns, såklart, mer som behöver införskaffas. Några bra köksknivar tex. Men ändå.
Nu var vi på Maxi (och de hade en så fin servis, ljusgul, med bruna detaljer (benvit skulle nog en färgsnobb säga, men jag är inte så snobbig (och för övrigt så var den gul, och i min bok så gul och vit inte samma sak (oavsett vad färgsnobbarna säger) även om det var en fin gul) så jag säger gul, eller möjligtvis ljusgul, eftersom den var gul) som dessutom var billig. En sån servis jag mycket väl kan tänka mig att ha (det fanns en blå också (och de kallade den för blå dessutom) och det var väl en rätt fin blå, men den passade inte riktigt med det bruna.) men jag tror att jag har porslin så det räcker nu.) och när vi valsade runt där, på avdelningen för heminredning, så längtade jag så till den dag då anledningen till att vi är där är för att fixa det sista som behövs fixas för mitt nya hem.
De där basic kryddorna, vitvinsvinäger, olivolja, mjöl och pasta. Torkade linser och socker och salt. Att fylla kylen och frysen, och ha allting möblerat, och sängen nybäddad. Och vara den enda som stannar kvar efter att ha fått hjälp med att bära in det sista. Den där första natten, då jag inte kommer kunna somna, i ett hem som är mitt. Jag längtar efter det.
Jag längtar efter en plats som är min egen. På något plan är jag lite avundsjuk på Niña och det faktum att hon har sitt eget. Men samtidigt vet jag att hon, även om hon trivs och är glad för det hon har, hellre hade haft det jag har. Familj, människor att reta mig på, men som jag lever med och trivs med att ha i närheten. Trots allt.
Hon åker för övrigt snart igen. Jag kommer att sakna henne.

Det känns alltid så ensamt när hon försvinner.

Dra något gammalt över dig.

Kom tillbaka när du bestämt dig för hur du ska ha det.
Jag lämnar inte ut min själ utan att få något tillbaka, jag litar inte på människor som inte litar på mig, jag har ett fullt fungerande tanke- och åsiktsutbyte med mig själv, du är överflödig på så vis. Du behövs inte för det, även om det är trevligt med människor som befinner sig på samma frekvens som jag gör.

Du känner mig bättre än någon annan. Betänk det. Betänk vad risken är.

Jag slutar nu.
Vill du något vet du var jag finns.
Men stör mig inte förrens du har gjort klart för dig själv hur du vill ha det.

Flickan i spegeln är ledsen
Hon gråter nu mer än förut
En storslagen flod av tårar
som aldrig någonsin tycks ta slut
Kanske är hon bara ensam
i ett liv som nästan tycks stå still
Likt ett hjul på en helvind axel
Som aldrig svänger dit man vill

Hon äger en koffert av masker
Som hon väljer efter behag
med målade leende läppar
Som om hon verkligen log för ett slag
Men det är bara förvrängda illusioner
av den människa hon egentligen är
En flicka som bygger livet på längtan
och som bara tycks vara till besvär

Kanske önskar hon att folket ville tystna
Och se ned på henne där hon står
Men vad hjälper det när ändå ingen lyssnar
Utan istället bara går
Om du tänker en stund och funderar
På hur ensamhet yttras idag
Om du tänker en stund så förstår du
Att flickan i spegeln är jag

Liten Inya mår inte bra.
Jag vet att jag föresatte sommaren att bli Riktigt Jävla Jättebra TM, och det är den väl. I sig.
Men det hindrar inte att jag faktiskt inte mår riktigt bra. Att jag faktiskt inte vet vad jag vill, att jag faktiskt inte mår bra.

Men jag mår något bättre nu.
Jag misstänker att det bara är tillfälligt, men likväl.

I think that I'm unwanted.
Alla jag bryr mig om verkar ta avstånd från mig förr eller senare. Bara drar sig undan. Och jag förstår inte varför. Vad är det jag gör som är fel?

Jag grät. Det händer inte så ofta. Det är ytterst sällan. Och jag grät inför någon. Det har inte hänt på lång, lång tid.

Jag vågade prata. Ta fram saker jag gömt inom mig en lång tid. Saker som gör ont.
En lögn upprepad tillräckligt många gånger blir en sanning, och det är det som är anledningen till många av mina problem.
Egentligen är det inte någon sanning, och det är jag medveten om. Men det ligger så djupt. Så djupt att det kommer ta Mycket tid att få bort det.

Problemsolutions.

There's three ways to do this.
The right way, the wrong way and my way.
What's your way?
The wrong way, but faster.