Alive and procrastinating

Jag lever fortfarande. Jag har bara hamnat i en sådan där situation där jag inte riktigt känner för att blogga. Alternativt bloggar, men sen inte postar inläggen.
Där var ett politiskt, insiktsfullt inlägg, som inte hände för att jag inte orkade skriva klart det, och nu är det inaktuellt.
Sen så är där de högst personliga inläggen som inte publiceras av just den anledningen.

Men jag är vid liv. Åker till Edinburgh på Måndag, för att terrorisera the iPebble, stannar där några dagar varpå jag sedan beger mig tillbaks till Canters.
Kommer åter till Sverige någon gång i mitten av Juni.

Jag överväger att börja rekommendera webcomics. Jag läser på tok för många sådana, och anser väl att jag kan dra ner er också i fördärvet.
Jag tänker också helt lungt anta att ni redan känner till xkcd och antingen läser den, eller har tittat på den och konstaterat att den inte är i er stil.

I stil med xkcd, men med en annan tappning kommer Abstruse Goose, en serie som fokuserar på observationshumor om nördkultur. Den är trevlig.

För fler tips på hur man kan använda tid man inte har, kom tillbaka i nästa inlägg!

Tillbaka i Englandet

Efter en ytterst trevlig jul och ett bra jullov sa ar jag tillbaka pa uni.
Utan fungerande internet, och utan att student pc's fungerar som de ska. Frustrerande ar ordet jag soker.
Under julen hade jag besok fran Hongkong, Jerran. Det var trevligt och involverade besok vid Ales Stenar, Smygehuk (vi forkortade Sverige) och Turning Torso. Vi var pa Tivoli och tittade pa ljusen och Den Lille Havefrue.

Tittat pa Bondfilmer, har hunnit med hela 60- och 70talen. Bondmaraton hande. Det var underhallande. Och vi hade mer noms an vad nordarna kunde ata.

Min straight crush har visat sig inte alls varande straight. Begreppsforvirring ar ordet.

Sjalv dras jag med en foralskelse och moralisk ambivalens.

In other news, forhoppningsvis har jag mitt internet tillbaka imorgon. Forhoppningsvis!

Irish Dancing

Dagen kan sammanfattas i fyra meningar.
1. Om det finns en gud så hatar den mig.
2. Folk är en jävla farsot och man borde å det snaraste vaccinera jorden mot den.
3. Skitkul, villvillvill!!!
4. Vad fan... det var ju det tåget jag skulle med?!


Dansen var precis så rolig och underbar och upplyftande som den borde vara. I can havs endorfin-rusch. *nodnod*
Jag har alltså beslutat att börja pendla till Köpenhamn för att ta danslektioner. Inget konstigt i sig (även om det tydligen är lite udda att resa i över en timme för att ta lektion). Dock är det lite udda att korsa en nationsgräns för samma sak.
Men det var oerhört roligt, och något jag lär fortsätta göra.

Kollektivtrafiken hatar mig. Och jag hatar den, så inga tårar spillda över en ensidigt dålig relation. Däremot genererar den en hel del frustration.
Det är inte så att jag inte försökt med "vända andra kinden till" och "behandla andra som du själv vill bli behandlad". Jag har varit snäll mot kollektivtrafiken. Jag har vänt andra kinden till och tänkt att "det var nog bara idag" när tågen varit sena. Det var inte bara den dagen.
Idag har jag varit precis så mycket försenad för att se vartenda tåg jag har haft för avsikt att åka med lämna stationen. Utan mig.

Folk. Vad kan man säga om folk? Inte så väldigt mycket konstruktivt. Jag gillar inte folk.
Idag har jag funderat över en stor mängd ekonomipolitiska aktioner som kunde stärka statens finanser i dessa kristider. De involverar avskaffandet av alla gamlingar med färgat hår, ceriserosa läppstift och som häller på sig sådana mängder parfym (av det illaluktande slaget, dessutom) att till och med den allra mest härdade och okänsliga person hade fått huvudvärk av stanken. Visserligen är det så att alla parfymer luktar illa i stora mängder... Staten skulle kunna spara in säkert 40% av pensionerna. De pengarna kunde sedan distribueras bland de pensionärer som åldrats med värdighet, så att de kan -leva- värdigt också.
Dessutom anser jag att Sverige borde införa en 0,25-barnspolitik. Endast de som är lämpade får tillstånd att skaffa barn, men då det är svårt att bedöma vem som är lämpad så får reglerna vara förhållandevis lösa, varpå det bör resultera i ungefär ett fjärdedels barn per hushåll.

Men, trots allt gnäll. Dagen har varit bra. Och jag har dansat. Yay!

Bilder

Moharharhar!
Bilderna är klara, och de blev skitbra!

This is me

Irländsk dans är det senaste. Jag har hittat en skola som undervisar i det, och jag tänker ta en kurs oavsett vad mor säger.

1,9 på högskoleprovet. Det är bra för att vara första gången. 1 poäng från 2,0, så jag är lite irriterad.

Vinterns första snö idag. Jag tycker inte om det.

Bråk på fysiken. Jag tycker inte om det heller. Kim är faktiskt en bra lärare.

Papper från Kent. Ambivalent igen. Mycket ambivalent.
Tittar på andra universitet i Storbrittanien, men jag tror att det är Kent eller Limerick som är det jag vill göra. Fruktar att flytta och lämna pojken och familjen och vännerna. Men det blir nog bra.

Ska fråga Kim om åsikter rörande MPhys i Kent. Får ta med prospektet.

Kemi är roligt. Fast inte just nu. Human Biochemistry är inte min melodi. Analytical Chemistry är bättre.

Starka magneter. Askul!

Det här kommer nog bli bra.

Igår var en dålig dag. Ialla fall fram tills jag träffade pojken.
Jag inledde med att försova mig. När jag i vanliga fall går hemifrån kvart över sju så vaknade jag igår tjugo över sju. Men jag hann med tåget. Det måste vara det som Långskånken menar med Guds försyn.
Skolan i sig var inte så illa, den är aldrig det. Jag tycker om skolan.
Matten körde sig nog. Men så länge det inte är mindre än en fyra så går det.
Sen var det ToK, och nästa vecka kan jag nog ta en rätt stor del i diskussionen. Vi har kommit in på Mathematics nu. Det är ett ämne jag kan.
Sen dog bussjäveln på motorvägen när jag skulle till universitetet, så jag var en halvtimme sen.
Nå, ingen fara på taket, men sen dog kameran. =vänta en halvtimme på instutitionsteknikern.
Och för att avsluta en perfekt dag blir jag inlåst och fick vänta en halvtimme på att vaktmästaren skulle släppa ut mig.
Dock blev allting så mycket bättre när jag kom till Sandras och träffade pojken.
Maten var väl sådär, men att sen se filmen.
Den är himmelsk. Och Neil Gaiman är ett geni.
Sen sov jag i Lund, nära, omhållen, med honom på ett andetags avstånd.
Idag har jag gjort grafer över datan i mitt tävlingsproblem i IYPT, och skrivit labbraporter.
Läst grekiska dramer, jagat Niña (förbannade människa. Jag har inte tid att upprepa det. Jag hinner inte. Hör du det?!) druckit choklad.

Yarg!

Stardust med pojken på Torsdag. Trevligt trevligt.
Och studsande bollar, och massvis med beröm. Och jag har förtjänat det. Vartenda ord.
Jag är duktig, och hör sen.

Helgen blev bra, inga katastrofer som jag känner till.
Däremot resulterade den i lite betänkligheter från min sida, och jag tror inte att jag egentligen vill arrangera mer för Sverok.
Det är så mycket skitsnack bland folk, ett sådant hyckleri.
Och jag klarar inte med hyckleri och folk som inte säger vad de tycker om mig till mig. (Ärlighet, alltid ärlighet!)
På slaget härom när det nu var så diskuterades det vad som gjorde folk bittra när de arbetade med Sverok (Jag tror att poängen med diskussionen var att försöka reda ut hur man ska göra för att behålla eldsjälarna...) och jag vet ju att jag som ny inom förbundet blir lika förvånad hela tiden.
Där är en sådan massa så otroligt bittra människor, som när man lyssnar på dem låter som om de lider för att de gör saker inom Sverok. Men varför stannar de kvar då?!
Och de har en förmåga att döda engagemanget hos oss nya glada sverokare. När man hamnar i en grupp sverokare så är det lite granna så att det är fint att vara bitter på Sverok, och jag som ny känner mig fruktansvärt malplacerad som faktiskt tycker att det jag gör är kul. Som tycker att det är något som är givande.
För att inte tala om misstron. Och traditionsbundenheten.
Vissa traditioner är säkert bra (The iPebble said something about "Why ruin a working concept?") men om jag arrangerar så vill jag att det ska arras efter mina regler. Och om jag vill ha koll på hur mycket mjölk det finns kvar själv så innebär det att jag inte uppskattar om folk plockar mjölk i kylen utan att fråga först.
Och vad var det för påstående? "Hoppas att det inte är allt"?!
Misstro. Trot eller ej, men jag har något slags hum om vad jag gör. Faktiskt.
Jag tror jag börjar förstå det där med de bittra sverokarna som ändå stannar kvar. För det är ju kul, men ändå sitter jag här och är, just det, bitter.
Fast jag har ju andra organisationer som jag kan arra inom. Varför stanna i Sverok?
I Sverok får du väldigt stor frihet om du har tillräckligt med skinn på näsan för att kunna ta över skorna. Se till att fylla ut dem, och garanterat se till så att man inte blir svarslös mot ett "men vi brukar göra såhär".
Om det inte vore för skitsnacket.

Och studsande bollar.
Kramabstinens. Jag vill ha sällskap. Någon?

Skolstart, omstart, nystart

Skolan har börjat igen. Me be glad.
Skolan äger. Faktiskt.
Det är också något nytt. Att se fram emot skolan, att verkligen gilla skolan.
Jag är en nörd, och det är jag fullt medveten om. Jag tycker om att lära mig nya saker, och skolan hade kunnat vara en sådan tillgång och glädje för min del. Och jag vet att jag hade tur, jag gjorde skolan till den tillgång jag behövde. Jag har sett så många människor med vilja att lära bli knäckta av att hållas tillbaka i skolan. Jag fick mina självstudier, jag har föräldrar som alltid sett till att jag har haft möjligheter. Jag har haft tur på så vis.
Men klass'kamraterna' var värre. Pga dem har jag inte tidigare sett fram emot skolan.
Nu har ajg upplevt hur det är att längta efter att skolan ska börja. Helt frisk är jag dock inte, så som jag studsade på uppropet.
Jag älskar skolan.

Jag fick mina valda ämnen, så här långt bara bra lärare, vettigt schema (sånär som på måndags och fredagsschemat, men det löser sig) bra klasskamrater. Det äger.

I helgen har jag varit hos pojken. Underbart.
Jag har saknat honom.
Sen blev jag iväglurad till Höör.
Långskånken tyckte att jag skulle dit och se en dålig skräckfilm med honom. Så jag åkte dit. Dock blev jag ditlurad under falska premisser. Filmen var bra.
Vi orkade för övrigt inte städa, så vi hamnade i samma säng i slutändan. Han brer sig.
Fast det var bra ändå.

Och jag ska hitta min pipa.

Vet ni?
Ibland undrar jag om jag är riktigt klok. Om jag inte håller på att bli galen. Fast det påstås att det främsta beviset för att man inte är galen är att man ställer sig den frågan.

Jag har en text som jag funderat på att publicera nu ett rätt bra tag.
Men jag vågar inte.
Kanske någon gång i framtiden... om jag litar på er i tillräckligt stor utsträckning.

Helgen har varit trevlig. Träffade pojken - massa mys. Pluggade. Mattemattematte. Jag gillar matte. Trig ftw!

Jag borde städa. Mycket borde. Katt kommer imonn. Måste ha städat tills dess. Men jag har hela morgondagen på mig. (Jaja, jag vet. Procrastinators meeting postponed 'til tomorrow.) Jag skjuter alltid upp en massa saker.

Ibland undrar jag om jag är galen, eller om det är normalt att vara som jag är.
Jag borde se till att bli undersökt.

Typiskt Bra

Idag har varit en bra dag. Mycket bra dag faktiskt. Fast tekniskt sett var den igår...
Men eftersom jag inte sovit för dagen än så är det fortfarande torsdag i min verklighet.
Det är så praktiskt med egna verkligheter, ty i dem kan man göra som man vill.

Jag sov länge i morse, men inte för länge. Jag var uppe innan 1200.
Sen träffade jag Em på stationen i Lund, och löste in vissa bussbiljetter.
Sen gick jag och Em till Arimans och åt varma baguetter med mozzarella och annat gott på.
Och så träffade vi Biran.
Trevligt, tervligt. Fick snackat lite med honom, sen begav vi oss hemåt. Eftersom Em fått nackspärr hjälpte jag henne att bära. Vi hamnade i soffan hemma hos henne, och började pågrund av traditioner och dålig vana titta efter det sämsta som vi kunde hitta på TV. Dawsons' Creek blidde det. Tätt efter kom Glamour. Fast Days' of our lives' vinner vilken tävling som helst om sämsta tänkbara på TV.

Sen, pågrund av en bråkande mobil så blev jag sen till Eldsjälsträffen på Ribban, men kom dit. Och hade fruktansvärt trevligt. Kom hem för ett litet tag sedan. Hem till pasta och ostsås och mor tittandes på Bones.

Mitt liv är väldigt sympatiskt just nu.
Och sympatiskt är nog det mest sympatiska ord jag vet.

Sommarvärme, barfota, picknick.

Den här helgen verkar utveckla sig till att bli jävligt bra.
Och det tycker liten Inya är trevligt.
Hela sommaren verkar utveckla sig i positiv riktning.
Och det tycker liten Inya är Riktigt Jävla Jättebra TM!
Liten Inya behöver en bra sommar. Så det så.

Det är varmt. Äckligt varmt. Flyta bort varmt. Det gillar jag inte riktigt, men det går ändå. Man kan sitta i underkläder i källaren, det funkar. Inte för att jag faktiskt gör det, men i alla fall...
Jag och pojken var på picknick igår. Mackan var fruktansvärt inte-god, och juicen var inte juice. Den var TRÖGFLYTANDE till följd av mängden fruktkött i den! Jag tror de hade vräkt ner en massa apelsiner i en mixer, utan att skala dem först, och sen hällt ner resultatet i min juiceflaska.
Faktiskt.


Sen kom vi hem. Och så spelade vi Sims 2 i många timmar. Rätt kul. Trot eller ej.
Och katten Inya är fullkomligt bedårande.