Using only song names from ONE ARTIST or GROUP, cleverly answer these questions.
Pick your artist:
ABBA
Are you a male or female?
I Am Just A Girl
Describe yourself:
I Am the City
Man in the Middle
How do you feel?
I'm a Marionette
Under Attack
Describe where you currently live:
Crazy World
Another Town, Another Train
If you could go anywhere, where would you go?
Dream World
Your favourite form of transportation?
Merry-Go Round
Head over Heels
Your best friend?
Me and I
The Way Old Friends Do
Nina, Pretty Ballerina
She's my kind of girl
You and your best friend are…
People need Love
What's the weather like?
If it wasn't for the nights
Tropical Loveland, Two for the price of one
Favourite time of day:
Midnight Special
If your life was a TV show what would it be called?
That's me
What is life to you?
As Good As New
Your relationship:
Should I Laugh or Cry
Your fear:
Hole in your soul
Disillusion
What is the best advice you have to give:
Watch out
Take a chance on me
Put on your white sombrero
Move on
Thought for the day:
What about Livingstone?
My motto:
I Saw it in the Mirror
lördag 20 februari 2010
lördag 13 februari 2010
fredag 12 februari 2010
Att vara före sin tid
Jag tror inte att jag känner en enda människa som inte på något vis kan kallas för nörd. Mer eller mindre nördiga, förvisso, olika områden att nörda kring, absolut, men nördar likväl.
(Visserligen så tror jag att alla människor är nördar, det enda som utgör skillnad är att det är mer socialt accepterat att kunna reglerna till fotboll baklänges än det är att göra detsamma för [insert valfritt bordsrollspel here]) Men det är inte anledningen till mina funderingar nu.
Vad som däremot är anledningen till att min hjärna inte beter sig på ett någerlunda resonabelt vis är Em. (Om man kan älska endast en människa under sin livstid så är det Em som jag älskar. But I digress.)
Vi pratade om nördighet och vår respektive dito (Em är den minst nördiga person jag känner.) och hon slog huvudet på spiken med den lysande kommentaren "Jag är en helt vanlig person som kan misstas för nörd om man inte vet bättre.".
Poängen är den att av delmängden nördar (som hör till mängden "folk") så är Em inte en del, men hon rör sig tillräckligt nära densamma för att folk längre ifrån oss nördiga individer skall ha svårt att urskilja gränsen. Därför händer det att hon misstas för nörd.
Sen har vi skillnaden mellan nördar. Vi har japanofilerna, med sin manga och anime, rollspelarna, lajvarna, fysikerna, matematikerna, datornördarna, som kommer i två typer, spel- och datornörd (datornörden gillar hårdvara, programmering, hackerkulturen och generellt datorn som ett verktyg. Spelnördarna gillar spel.), språknördarna, bräd-, figur- och kortspelarna och så vidare ad nauseum.
Själv är jag rent fruktansvärt nördig, men på något vis är jag aldrig den nördigaste i sällskapet. Jag misstänker att det har att göra med att jag anser mig vara en all-round-nörd, snarare än den typen som fan-girlar över en sak och endast en. (Sen gör jag visserligen det också, men min besatthet av olika saker håller sällan i sig längre än ett halvår.)
Sen så har vi min tendens att vara väldigt individualistisk. Jag behöver sällan någon annans engagemang för att fastna för någonting. Och det försätter mig i situationer där jag är långt före min tid.
Jag hade min dator-datornördperiod under mellanstadiet. Jag släppte det nörderiet mer eller mindre helt någonstans runt 2003. Vad det betyder är att jag ofta har kunskaperna, men aldrig nämner dem, av den enkla anledningen att de som är besatta är allt för entusiastiska för att en diskussion skulle vara givande för mig.
Som rollspelare så har jag självklart mina favoritspel, och oavsett vad folk tror så är jag faktiskt medveten om vad för karaktärer jag tenderar att skapa. Men jag rollspelar för att få skapa en historia, få uppleva äventyr... Jag bryr mig inte om reglerna! Jag kan dem hyfsat väl ändå, för det är någonting man plockar upp med tiden, men jag bryr mig inte. Jag föredrar friform.
Jag lajvar för att det ger mig insikt i mina känslor och i mitt beteende i vardagen. Det är en form av katarsis. Och ja, jag kommer att prata om mina karaktärer med kärlek, och om jag spelar dem länge nog så kommer jag inkorporera delar av dem i mig, precis som jag inkorporerar delar av mig i mina karaktärer. Men jag -nördar- inte över det, även om aktiviteten i sig är nördig.
När jag kom att träffa de personer som introducerade mig för de människor som jag umgås mest med idag (när jag är hemma, vill säga) så hade jag redan tagit mig förbi nördandet över allting från Japan.
Jag läste manga och såg på anime och lyssnade på j-pop, en gång i tiden. Men jag verkar konstant vara före min tid.
Jag älskar fortfarande Hachimitsu to Kurōbā, Shōjo Kakumei Utena, Purinsesu Chuchu, Berusaiyu no Bara, Mondaiteiki Sakuhinshū, Kiss, Bishōjo Senshi Sērā Mūn och allt annat.
Men liksom, de som idag är japanofiler har troligen ingen aning om vad Gundam är. Eller Berusaiya no Bara. Precis som jag inte har en aning om vad för saker som de tittar på/läser.
As much as I'd like to partake in their interest, I'm done with it. I can enjoy it, but I gain nothing from obsessing.
Vad nördar jag över? Fysik. Språk. Matte. Filmer från Pixar Animation. Mupparna. Neil Gaiman. Origami. Gadgets. Webcomics. html-kodning. Irländsk dans. Musik. Kulturskillnader. Historia. (Owen frågade varför jag inte läser för en examina i historia istället för fysik. Jag visste inte vad jag skulle svara.) Sex, rent intellektuellt. (Fetisher, biologi, språket kring sex... Det är intressant.) Politik. Religion. Star Trek. Sci-fi rent generellt. Lajv. Populärvetenskap. Bondfilmer. Mat. Och tusen och åter tusen andra saker.
Men i alla dessa sammanhang så är jag precis tillräckligt mycket nörd för att veta hur lite jag egentligen har nördat in mig på området. Och det är lite konstigt.
Och om du råkar ha en aning om vad det är för serier jag refererar till: Jag gillar när det är lite knarkat. Jag uppskattar realism. Jag älskar "De svåra frågorna". Och om någon klarar allt detta och dessutom har med "De tunga svaren." så avgudar jag det.
(Visserligen så tror jag att alla människor är nördar, det enda som utgör skillnad är att det är mer socialt accepterat att kunna reglerna till fotboll baklänges än det är att göra detsamma för [insert valfritt bordsrollspel here]) Men det är inte anledningen till mina funderingar nu.
Vad som däremot är anledningen till att min hjärna inte beter sig på ett någerlunda resonabelt vis är Em. (Om man kan älska endast en människa under sin livstid så är det Em som jag älskar. But I digress.)
Vi pratade om nördighet och vår respektive dito (Em är den minst nördiga person jag känner.) och hon slog huvudet på spiken med den lysande kommentaren "Jag är en helt vanlig person som kan misstas för nörd om man inte vet bättre.".
Poängen är den att av delmängden nördar (som hör till mängden "folk") så är Em inte en del, men hon rör sig tillräckligt nära densamma för att folk längre ifrån oss nördiga individer skall ha svårt att urskilja gränsen. Därför händer det att hon misstas för nörd.
Sen har vi skillnaden mellan nördar. Vi har japanofilerna, med sin manga och anime, rollspelarna, lajvarna, fysikerna, matematikerna, datornördarna, som kommer i två typer, spel- och datornörd (datornörden gillar hårdvara, programmering, hackerkulturen och generellt datorn som ett verktyg. Spelnördarna gillar spel.), språknördarna, bräd-, figur- och kortspelarna och så vidare ad nauseum.
Själv är jag rent fruktansvärt nördig, men på något vis är jag aldrig den nördigaste i sällskapet. Jag misstänker att det har att göra med att jag anser mig vara en all-round-nörd, snarare än den typen som fan-girlar över en sak och endast en. (Sen gör jag visserligen det också, men min besatthet av olika saker håller sällan i sig längre än ett halvår.)
Sen så har vi min tendens att vara väldigt individualistisk. Jag behöver sällan någon annans engagemang för att fastna för någonting. Och det försätter mig i situationer där jag är långt före min tid.
Jag hade min dator-datornördperiod under mellanstadiet. Jag släppte det nörderiet mer eller mindre helt någonstans runt 2003. Vad det betyder är att jag ofta har kunskaperna, men aldrig nämner dem, av den enkla anledningen att de som är besatta är allt för entusiastiska för att en diskussion skulle vara givande för mig.
Som rollspelare så har jag självklart mina favoritspel, och oavsett vad folk tror så är jag faktiskt medveten om vad för karaktärer jag tenderar att skapa. Men jag rollspelar för att få skapa en historia, få uppleva äventyr... Jag bryr mig inte om reglerna! Jag kan dem hyfsat väl ändå, för det är någonting man plockar upp med tiden, men jag bryr mig inte. Jag föredrar friform.
Jag lajvar för att det ger mig insikt i mina känslor och i mitt beteende i vardagen. Det är en form av katarsis. Och ja, jag kommer att prata om mina karaktärer med kärlek, och om jag spelar dem länge nog så kommer jag inkorporera delar av dem i mig, precis som jag inkorporerar delar av mig i mina karaktärer. Men jag -nördar- inte över det, även om aktiviteten i sig är nördig.
När jag kom att träffa de personer som introducerade mig för de människor som jag umgås mest med idag (när jag är hemma, vill säga) så hade jag redan tagit mig förbi nördandet över allting från Japan.
Jag läste manga och såg på anime och lyssnade på j-pop, en gång i tiden. Men jag verkar konstant vara före min tid.
Jag älskar fortfarande Hachimitsu to Kurōbā, Shōjo Kakumei Utena, Purinsesu Chuchu, Berusaiyu no Bara, Mondaiteiki Sakuhinshū, Kiss, Bishōjo Senshi Sērā Mūn och allt annat.
Men liksom, de som idag är japanofiler har troligen ingen aning om vad Gundam är. Eller Berusaiya no Bara. Precis som jag inte har en aning om vad för saker som de tittar på/läser.
As much as I'd like to partake in their interest, I'm done with it. I can enjoy it, but I gain nothing from obsessing.
Vad nördar jag över? Fysik. Språk. Matte. Filmer från Pixar Animation. Mupparna. Neil Gaiman. Origami. Gadgets. Webcomics. html-kodning. Irländsk dans. Musik. Kulturskillnader. Historia. (Owen frågade varför jag inte läser för en examina i historia istället för fysik. Jag visste inte vad jag skulle svara.) Sex, rent intellektuellt. (Fetisher, biologi, språket kring sex... Det är intressant.) Politik. Religion. Star Trek. Sci-fi rent generellt. Lajv. Populärvetenskap. Bondfilmer. Mat. Och tusen och åter tusen andra saker.
Men i alla dessa sammanhang så är jag precis tillräckligt mycket nörd för att veta hur lite jag egentligen har nördat in mig på området. Och det är lite konstigt.
Och om du råkar ha en aning om vad det är för serier jag refererar till: Jag gillar när det är lite knarkat. Jag uppskattar realism. Jag älskar "De svåra frågorna". Och om någon klarar allt detta och dessutom har med "De tunga svaren." så avgudar jag det.
söndag 7 februari 2010
Så har man då lämnat tonåren
Idag har varit en bra dag. Teoretiskt sett var det igår, men det är bara söndag i teorin.
Moderskapet lyckades ringa och väcka mig två gånger. Första gången vaknade jag av ett ljud jag inte kunde placera och innan jag kommit på att det var telefonen och att jag kanske borde svara så hade mor lagt på. Ingen fara, tänkte jag, hon ringer igen. Och det gjorde hon. Efter att jag hade somnat om. *snicker*
Sen smsade pappa. Och jag fick pratat strunt med the iPebble på msn.
Därpå åkte jag och Helen till ASDA, och det var inte bara trevligt, det var nyttigt också.
Jag köpte mig en film.
När jag kom tillbaka så grattade Fran och Harriet mig. De hade bakat en kaka som framfördes med ljus i! Den var god. Kaffekaka med kaffefrosting. Omnomnom. Den gick åt fort. Kramar gavs från dem båda, samt Kaz, Jason och Jonny. Varpå jag försvann till Helen för fika och annat.
Annat skedde. Middag, tortellini och paprika/kyckling-sås. Sen blev det te och marängrulle med hallon och Miss Potter. Och därefter kom Justin och Shauna (som missade middagen) och snackade skit. Jag fick choklad av Justin. Mjölkchokladtavla, med Atlas. "The Achiever". Jag är glad.
Sen kom jag tillbaka hem, och då satt där en planch på min dörr på vilken det stod grattishälsningar från hela Tyler A, och Claires bilder. Det var mycket glädjande. Systra var online på msn, så lite pratat med henne skedde också. Utöver det så kloggades min inbox igen av mail från facebook om att folk hade skrivit grattishälsningar till mig där. Inte för att jag klagar. Kort sagt: En mycket bra dag.
Moderskapet lyckades ringa och väcka mig två gånger. Första gången vaknade jag av ett ljud jag inte kunde placera och innan jag kommit på att det var telefonen och att jag kanske borde svara så hade mor lagt på. Ingen fara, tänkte jag, hon ringer igen. Och det gjorde hon. Efter att jag hade somnat om. *snicker*
Sen smsade pappa. Och jag fick pratat strunt med the iPebble på msn.
Därpå åkte jag och Helen till ASDA, och det var inte bara trevligt, det var nyttigt också.
Jag köpte mig en film.
När jag kom tillbaka så grattade Fran och Harriet mig. De hade bakat en kaka som framfördes med ljus i! Den var god. Kaffekaka med kaffefrosting. Omnomnom. Den gick åt fort. Kramar gavs från dem båda, samt Kaz, Jason och Jonny. Varpå jag försvann till Helen för fika och annat.
Annat skedde. Middag, tortellini och paprika/kyckling-sås. Sen blev det te och marängrulle med hallon och Miss Potter. Och därefter kom Justin och Shauna (som missade middagen) och snackade skit. Jag fick choklad av Justin. Mjölkchokladtavla, med Atlas. "The Achiever". Jag är glad.
Sen kom jag tillbaka hem, och då satt där en planch på min dörr på vilken det stod grattishälsningar från hela Tyler A, och Claires bilder. Det var mycket glädjande. Systra var online på msn, så lite pratat med henne skedde också. Utöver det så kloggades min inbox igen av mail från facebook om att folk hade skrivit grattishälsningar till mig där. Inte för att jag klagar. Kort sagt: En mycket bra dag.
tisdag 2 februari 2010
The Proust Questionnaire
1. What is your idea of perfect happiness?
I've been told that it's depressing that I don't believe in happiness. I believe in being content, and finding peace. "Perfec happiness" is a curse, either we are chasing after something we'll never find, or we do find it for a moment, and then we'll have to live with knowing what we are lacking for the rest of our lives.
2. What is your greatest fear?
I'm afraid of leaving this world without having made an impact. Dying and not being missed, or leaving a legacy. I'm afraid of being truly alone.
3. What is the trait you most deplore in yourself?
My lack of understanding of others feelings. Or possibly my fear of rejection.
4. What is the trait you most deplore in others?
Idiocy of any kind.
5. Which living person do you most admire?
I greatly admire my father.
6. What is your greatest extravagance?
Cocholate. Or coffee.
7. What is your current state of mind?
Pensive, I suppose.
8. What do you consider the most overrated virtue?
Are we talking heavenly virtues, cardinal virtues, theological virtues, knightly virtues or what?
9. On what occasion do you lie?
To spare my own emotions. (And my feelings take a beating whenever there is tension in my surroundings...)
10. What do you most dislike about your appearance?
Well, if I could, no work needed, decrease the size of my thighs, I wouldn't mind. Or generally loose 5~10 kg. But meh... I don't have the ork.
11. Which living person do you most despise?
Most? Gosh, that's a difficult question.
12. What is the quality you most like in a man?
Humor? Safety? Trustworthyness? Confidence? I don't know.
13. What is the quality you most like in a woman?
Same as for men.
14. Which words or phrases do you most overuse?
"Good thing."
15. What or who is the greatest love of your life?
I don't know yet.
16. When and where were you happiest?
I was happy in Lövbråten, June 2006. I was happy in Chieti, July/August 2002. I was happy at home, the summer of 2005. I was happy when dancing, Hellerup, spring term of 2009.
17. Which talent would you most like to have?
I'd like to be wittier, in a way that common folks could understand and appreciate.
18. If you could change one thing about yourself, what would it be?
I wish I was more disciplined. You know, did my studying, handed in my worksheets and the likes.
19. What do you consider your greatest achievement?
I survived an entire summer with Långskånk and Katt. I'm surprised I didn't go berserk at any point that summer.
20. If you were to die and come back as a person or a thing, what would it be?
I dunno. I'm perfectly satisfied with being me.
21. Where would you most like to live?
Anywhere I can call home.
22. What is your most treasured possession?
I quite like my hats. And I'd be devestated if I ever lost Nibbles.
23. What do you regard as the lowest depth of misery?
No idea.
24. What is your favorite occupation?
I can't choose one. I like talking to myself. Philosophising. Reading. Drawing, singing, cooking. Walking. Spending time with my friends. Watching films. Et cetera, ad nauseum.
25. What is your most marked characteristic?
Marked characteristic? And isn't that one of those questions it'd be better if you asked someone who is not me?
26. What do you most value in your friends?
Humor, intelligence, trust...
27. Who are your favorite writers?
Göran Tunström, Neil Gaiman, Patricia A. McKillip, Viktor Rydberg, Tove Jansson. Tove Jansson, I tell you!
28. Who is your hero of fiction?
I'm quite fond of "The New Question" because she is awesome. And Fool from Hobbs Farseer-series.
29. Which historical figure do you most identify with?
Leon Trotsky, for some reason.
30. Who are your heroes in real life?
My father, my mother. A few of my friends.
31. What are your favorite names?
I feel that names are bereft of value if they are on their own. Names attached to a person have value, but then again, that value comes from the person that I associate the name with. But I like Viktor (and Viktoria). Pontus, Johan. Emil, Yrs. Kristian.
32. What is it that you most dislike?
Stupidity in all its forms. I've got a huge aversion to cigarette smoke.
33. What is your greatest regret?
I don't really have any regrets, per se. Life may have been more pleasurable if certain events had played out differently, but it didn't, and had it done so I wouldn't be the same person that I am now.
34. How would you like to die?
Calmly and painfree.
35. What is your motto?
Det löser sig!
I've been told that it's depressing that I don't believe in happiness. I believe in being content, and finding peace. "Perfec happiness" is a curse, either we are chasing after something we'll never find, or we do find it for a moment, and then we'll have to live with knowing what we are lacking for the rest of our lives.
2. What is your greatest fear?
I'm afraid of leaving this world without having made an impact. Dying and not being missed, or leaving a legacy. I'm afraid of being truly alone.
3. What is the trait you most deplore in yourself?
My lack of understanding of others feelings. Or possibly my fear of rejection.
4. What is the trait you most deplore in others?
Idiocy of any kind.
5. Which living person do you most admire?
I greatly admire my father.
6. What is your greatest extravagance?
Cocholate. Or coffee.
7. What is your current state of mind?
Pensive, I suppose.
8. What do you consider the most overrated virtue?
Are we talking heavenly virtues, cardinal virtues, theological virtues, knightly virtues or what?
9. On what occasion do you lie?
To spare my own emotions. (And my feelings take a beating whenever there is tension in my surroundings...)
10. What do you most dislike about your appearance?
Well, if I could, no work needed, decrease the size of my thighs, I wouldn't mind. Or generally loose 5~10 kg. But meh... I don't have the ork.
11. Which living person do you most despise?
Most? Gosh, that's a difficult question.
12. What is the quality you most like in a man?
Humor? Safety? Trustworthyness? Confidence? I don't know.
13. What is the quality you most like in a woman?
Same as for men.
14. Which words or phrases do you most overuse?
"Good thing."
15. What or who is the greatest love of your life?
I don't know yet.
16. When and where were you happiest?
I was happy in Lövbråten, June 2006. I was happy in Chieti, July/August 2002. I was happy at home, the summer of 2005. I was happy when dancing, Hellerup, spring term of 2009.
17. Which talent would you most like to have?
I'd like to be wittier, in a way that common folks could understand and appreciate.
18. If you could change one thing about yourself, what would it be?
I wish I was more disciplined. You know, did my studying, handed in my worksheets and the likes.
19. What do you consider your greatest achievement?
I survived an entire summer with Långskånk and Katt. I'm surprised I didn't go berserk at any point that summer.
20. If you were to die and come back as a person or a thing, what would it be?
I dunno. I'm perfectly satisfied with being me.
21. Where would you most like to live?
Anywhere I can call home.
22. What is your most treasured possession?
I quite like my hats. And I'd be devestated if I ever lost Nibbles.
23. What do you regard as the lowest depth of misery?
No idea.
24. What is your favorite occupation?
I can't choose one. I like talking to myself. Philosophising. Reading. Drawing, singing, cooking. Walking. Spending time with my friends. Watching films. Et cetera, ad nauseum.
25. What is your most marked characteristic?
Marked characteristic? And isn't that one of those questions it'd be better if you asked someone who is not me?
26. What do you most value in your friends?
Humor, intelligence, trust...
27. Who are your favorite writers?
Göran Tunström, Neil Gaiman, Patricia A. McKillip, Viktor Rydberg, Tove Jansson. Tove Jansson, I tell you!
28. Who is your hero of fiction?
I'm quite fond of "The New Question" because she is awesome. And Fool from Hobbs Farseer-series.
29. Which historical figure do you most identify with?
Leon Trotsky, for some reason.
30. Who are your heroes in real life?
My father, my mother. A few of my friends.
31. What are your favorite names?
I feel that names are bereft of value if they are on their own. Names attached to a person have value, but then again, that value comes from the person that I associate the name with. But I like Viktor (and Viktoria). Pontus, Johan. Emil, Yrs. Kristian.
32. What is it that you most dislike?
Stupidity in all its forms. I've got a huge aversion to cigarette smoke.
33. What is your greatest regret?
I don't really have any regrets, per se. Life may have been more pleasurable if certain events had played out differently, but it didn't, and had it done so I wouldn't be the same person that I am now.
34. How would you like to die?
Calmly and painfree.
35. What is your motto?
Det löser sig!
Brev och drömmar.
Sometimes I wish I were stronger.
I dreamt about it. Him. It was safe, and warm and happy. There was laughter. And insecurities, and failure. But it was nice. I hope it will be true.
I'm so tired. Again. My room's a mess. People are noisy, I suppose they are drunk, back from the Works. I can't sleep with all the noise.
I wish I knew what to do.
And I have mail to send.
I dreamt about it. Him. It was safe, and warm and happy. There was laughter. And insecurities, and failure. But it was nice. I hope it will be true.
I'm so tired. Again. My room's a mess. People are noisy, I suppose they are drunk, back from the Works. I can't sleep with all the noise.
I wish I knew what to do.
And I have mail to send.
lördag 30 januari 2010
Minnen
Jag är förälskad i livet.
Jag saknar henne fruktansvärt mycket. Lavalampan, stjärnorna, the Ark och tefatet. Mjuk hud och lakrisrot, och tiden innan den andra. Stödet, drömmarna, förtroendet. Men det är vad tiden gör, slår kilar i relationer.
Singlar med gryn, bad någonstans som ingen minns, äventyrsby, med pool och mackor med potatis och kaviar. Bulleribock, the Sims, makrill i tomatsås och byte av favoriter. Hon med matte, jag med geografi, honmed geografi, jag med matte. Hoppa bock, samla pant, klättra i träd, solnedgången.
Sömnad, och vad är 60 mil? Lavendel, gungan, oerhörd oro, men självfallet fanns det inget att oroa sig över. Frysling och varmblod, och en förståelse och kunskap, närmast telepati.
Lund, och över en timme att hitta ett fik. Och Signe som inte fick heta Signe, trassligt hår i alla färger.
Och imax-bio om koraller, och Bruce allmighty, Legally Blonde och 136 timmar.
Vattenkrig och häck-klippande. Promenaderna och att springa i regnet för att hinna från ett hem till ett annat i en reklampaus. Mannen med järnmasken.
My Big Fat Greek Wedding och Stekta gröna tomater. Dirty Dancing.
Elefanter på lakanet, i rött och svart och lila. Att vilja gå längre men inte göra det. Klappa, njuta av närheten. Det blir så lätt fel.
Madrassen och chokladkex, och kanelbullar med honom. Och att alltid låta hemmet stå öppet. Och någon dag senare: 60 mil.
Och skola, skolavslutning. Och tivoli, vänskapsband och namn.
Och pojkar under sängen och stalkers och att vara vän med sin dröm. Och telefoner.
Jag saknar henne intensivt, men vad vi en gång hade kommer inte igen.
Men jag tycker om att jag kan känna så här, jag tycker om att jag kan minnas.
Jag tycker om att det betyder något.
Jag saknar henne fruktansvärt mycket. Lavalampan, stjärnorna, the Ark och tefatet. Mjuk hud och lakrisrot, och tiden innan den andra. Stödet, drömmarna, förtroendet. Men det är vad tiden gör, slår kilar i relationer.
Singlar med gryn, bad någonstans som ingen minns, äventyrsby, med pool och mackor med potatis och kaviar. Bulleribock, the Sims, makrill i tomatsås och byte av favoriter. Hon med matte, jag med geografi, honmed geografi, jag med matte. Hoppa bock, samla pant, klättra i träd, solnedgången.
Sömnad, och vad är 60 mil? Lavendel, gungan, oerhörd oro, men självfallet fanns det inget att oroa sig över. Frysling och varmblod, och en förståelse och kunskap, närmast telepati.
Lund, och över en timme att hitta ett fik. Och Signe som inte fick heta Signe, trassligt hår i alla färger.
Och imax-bio om koraller, och Bruce allmighty, Legally Blonde och 136 timmar.
Vattenkrig och häck-klippande. Promenaderna och att springa i regnet för att hinna från ett hem till ett annat i en reklampaus. Mannen med järnmasken.
My Big Fat Greek Wedding och Stekta gröna tomater. Dirty Dancing.
Elefanter på lakanet, i rött och svart och lila. Att vilja gå längre men inte göra det. Klappa, njuta av närheten. Det blir så lätt fel.
Madrassen och chokladkex, och kanelbullar med honom. Och att alltid låta hemmet stå öppet. Och någon dag senare: 60 mil.
Och skola, skolavslutning. Och tivoli, vänskapsband och namn.
Och pojkar under sängen och stalkers och att vara vän med sin dröm. Och telefoner.
Jag saknar henne intensivt, men vad vi en gång hade kommer inte igen.
Men jag tycker om att jag kan känna så här, jag tycker om att jag kan minnas.
Jag tycker om att det betyder något.
tisdag 26 januari 2010
En kärlekshistoria
Jag och Willy har återupptäckt vårt förhållande. Intimt, fyllt av skratt, passion och tankeväckande situationer. Jag och Willy har något speciellt.
Det är förvisso ett av-och-på-förhållande av högsta klass. Men likväl, när vi minns att vi egentligen tycker om varandra så söker vi umgänge och njuter av varandras sällskap.
Likväl så tror jag att "Love is merely a madness, and, I tell you, deserves as well a dark house and a whip as madmen do." inte egentligen är en så perverterad replik som den blir i mitt huvud, läst ur sin kontext.
Det är förvisso ett av-och-på-förhållande av högsta klass. Men likväl, när vi minns att vi egentligen tycker om varandra så söker vi umgänge och njuter av varandras sällskap.
Likväl så tror jag att "Love is merely a madness, and, I tell you, deserves as well a dark house and a whip as madmen do." inte egentligen är en så perverterad replik som den blir i mitt huvud, läst ur sin kontext.
onsdag 20 januari 2010
F!
I love Fanny. I'm not too keen on admitting it, but I do. And right about now my mother is having a heart attack. (Or her spider senses are tingling, telling her that one of her daughters are up to something.)
I love Funerals. It's morbid and terrible and strange. But I love the possibility to observe a social gathering during which everyone and everything is both filled with raw emotion, tension and the fake shallowness of the interactions. It's interesting. Gives insights to human beings.
I love my Family. My family is huge, with thousands of different quirks and I can't stand them for long. But I miss them in no time, and a week is enough to forget about the annoyance and repeat the family dinner.
I love Films. Watching films with friends, watching films with my family, watching films all alone. I can't do it without analysing the film, but it's part of the charm.
I love the Future. It's exciting to know that there is an infinite amount of future out there. It's exciting to not know how that future will look. It's exciting to know that what I do today can affect the future. "The infinite possibilities that each day holds should stagger the mind."
I love Failures. Not my own, but I live by the principle of learning from the failures of others. Och så är jag skadeglad.
I love Food. Reading about it, cooking it, eating it. I don't particularly like cleaning up after it. But food is one of the great loves in my life.
(This one includes Fish and Fruit, and those two are quite likely my two favourite foodstuffs in the world!)
I love my Friends. They're amazing. They keep me afloat when the world is crashing down around me, they keep me happy when life is good, they usually support my projects, or tell me when the ideas are idiotic. I love my friends.
And because polyglot was ok according to the iPebble:
Jag älskar Förståelse. Mitt mål i livet är att förstå den värld jag lever i.
Jag älskar Fysik. Fysik är förståelse, förkortat.
I love Funerals. It's morbid and terrible and strange. But I love the possibility to observe a social gathering during which everyone and everything is both filled with raw emotion, tension and the fake shallowness of the interactions. It's interesting. Gives insights to human beings.
I love my Family. My family is huge, with thousands of different quirks and I can't stand them for long. But I miss them in no time, and a week is enough to forget about the annoyance and repeat the family dinner.
I love Films. Watching films with friends, watching films with my family, watching films all alone. I can't do it without analysing the film, but it's part of the charm.
I love the Future. It's exciting to know that there is an infinite amount of future out there. It's exciting to not know how that future will look. It's exciting to know that what I do today can affect the future. "The infinite possibilities that each day holds should stagger the mind."
I love Failures. Not my own, but I live by the principle of learning from the failures of others. Och så är jag skadeglad.
I love Food. Reading about it, cooking it, eating it. I don't particularly like cleaning up after it. But food is one of the great loves in my life.
(This one includes Fish and Fruit, and those two are quite likely my two favourite foodstuffs in the world!)
I love my Friends. They're amazing. They keep me afloat when the world is crashing down around me, they keep me happy when life is good, they usually support my projects, or tell me when the ideas are idiotic. I love my friends.
And because polyglot was ok according to the iPebble:
Jag älskar Förståelse. Mitt mål i livet är att förstå den värld jag lever i.
Jag älskar Fysik. Fysik är förståelse, förkortat.
tisdag 19 januari 2010
Tillbaka i Englandet
Efter en ytterst trevlig jul och ett bra jullov sa ar jag tillbaka pa uni.
Utan fungerande internet, och utan att student pc's fungerar som de ska. Frustrerande ar ordet jag soker.
Under julen hade jag besok fran Hongkong, Jerran. Det var trevligt och involverade besok vid Ales Stenar, Smygehuk (vi forkortade Sverige) och Turning Torso. Vi var pa Tivoli och tittade pa ljusen och Den Lille Havefrue.
Tittat pa Bondfilmer, har hunnit med hela 60- och 70talen. Bondmaraton hande. Det var underhallande. Och vi hade mer noms an vad nordarna kunde ata.
Min straight crush har visat sig inte alls varande straight. Begreppsforvirring ar ordet.
Sjalv dras jag med en foralskelse och moralisk ambivalens.
In other news, forhoppningsvis har jag mitt internet tillbaka imorgon. Forhoppningsvis!
Utan fungerande internet, och utan att student pc's fungerar som de ska. Frustrerande ar ordet jag soker.
Under julen hade jag besok fran Hongkong, Jerran. Det var trevligt och involverade besok vid Ales Stenar, Smygehuk (vi forkortade Sverige) och Turning Torso. Vi var pa Tivoli och tittade pa ljusen och Den Lille Havefrue.
Tittat pa Bondfilmer, har hunnit med hela 60- och 70talen. Bondmaraton hande. Det var underhallande. Och vi hade mer noms an vad nordarna kunde ata.
Min straight crush har visat sig inte alls varande straight. Begreppsforvirring ar ordet.
Sjalv dras jag med en foralskelse och moralisk ambivalens.
In other news, forhoppningsvis har jag mitt internet tillbaka imorgon. Forhoppningsvis!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)