Relationer - svar till Anneli

För det första vill jag klargöra att Anneli är klok som en räka.
För det andra vill jag konstatera att jag inte är så dum jag heller.
Och för det tredje så vill jag informera om att nedanstående inlägg är ett svar på det här inlägget som Anneli gjort på sin blogg, Jeu de Rôles. Det handlar om relationer och monogami, och jag vet inte om den borde ligga här, på Viva la revolution, eller här, på Authentic Lies, som ju är min mer politiska och analyserande blogg.
Anledningen till att jag är osäker är att texten berör båda bloggarnas specialämnen, det är ett svar, det är personligt och det är politiskt.


Många av ideerna och en del av formuleringarna är fritt stulna av Dr. Andie, som har många vettiga tankar om det där med relationer, och som dessutom ansluter sig till copyleft-rörelsen.


Jag hävdar att jag är "hyfsat monogam". Vad jag menar med det vet jag inte riktigt, men jag anser att det är absurdt att en relation till någon skulle vara beroende av vad jag har för relationer till andra människor. Varje relation och dess utveckling borde vara beroende av det som sker inom den, i övrigt? Ingenting borde påverka i övrigt.

En grundläggande skillnad mellan vänskapsrelationer och kärleksrelationer är att det finns plats för många vänner men bara en kärlekspartner (eller ett par stycken i den gryende poly-rörelsen). Att vara någons kärlekspartner innebär att inta en speciell och utvald plats i den människans liv, en plats som medför både krav och fördelar. Det finns ett detaljerat paket av förväntningar om hur kärleksrelationen ska fungera.

Goda vänskapsrelationer fungerar på ett annat sätt. Det är inte ofta man kompromissar bort sig själv med vänner. I stället gör man precis tvärtom: undersöker när man vill åt samma håll - och då träffas man och umgås.

Visst har de flesta ett fåtal riktigt nära vänner, men det finns ingen inbyggd begränsning mot att skaffa flera sådana, eller flera mer ytliga vänner. Relationen till varje enskild vän fungerar helt enkelt oberoende av andra vänner (förutom möjligen om tidsbrist uppstår). Relationen behöver därför inte matas med bekräftelse, eftersom den grundläggande utgångspunkten är att inget förutom det som händer inom själva vänskapsrelationen kan hota den. Relationen består av umgänget inom den och behöver inte bekräftas mer än så. Att efter två veckors umgånge fråga "är vi kompisar nu?" känns fjärran. Detta tänkande kring vänskap gör att goda vänner ställer få eller inga krav på varandra. Jämför detta med den traditionella kärlekspartnern. Dess position på piedestalen hotas hela tiden av nya bekantskaper eftersom någon kan föranledas att dra i göra slut-spaken. Därför finns hela tiden ett behov för kärlekspartnern att kontrollera sin piedestalplats genom att be om eller kräva olika former av bekräftelse.

På ett vis handlar det om bekräftelse, en strävan efter att vara den viktigaste för någon, och jag tar det som en komplimang om någon skulle se just mig som viktigast för dem. Men det är så de upplever det just då. Vad säger att jag är viktigast om ett år, en vecka, två timmar eller en minut?

Jag är hyfsat monogam, jag vill inte vara bunden eller "tillhöra" någon. Jag vill ha lov att krama på dig, på Martin och på Catta i samma utsträckning som på Christian. Och jag har det lovet. Men eftersom jag älskar Christian (just nu), och han är viktigast för mig merparten av tiden (kanske inte när vännerna krashar och blir deprimerade, då är de viktigast. Och när jag träffar vänner för en fika så är de viktigast. You get my point?) och att han har andra åsikter om monogami än jag har, så kan jag kompromissa och hålla mig, just "hyfsat" monogam. För hans skull, för att jag älskar honom, och för att han är glad åt att jag gör det.

Rotersand - Would you buy this?

Do you believe in god?
Did you ever lie to your mother?
Do you like cake ?
Do you have problems falling asleep?
What is your favourite colour?
Are you afraid of certain noises?
Do you eat too much?
Are you politically active?
Do you feel aggressive sometimes?
Are you nervous?
If you were an animal, what would you be?
Are you afraid of losing control?
Do you suffer from headaches?
Do you masturbate?
Do you like flowers?
Are you afraid of water?
Do you wear blue jeans at the office?
Do you sometimes wish you were another person?
Did you believe in santa claus?
Did you ever kill an animal on purpose?
Are you afraid of hurting someone?
Did you ever dismiss somebody?
Did you ever dream you could fly?
Are you afraid of fire?
Do you like music?
Did you ever get water up your nose?
Are you afraid of spiders?
Did you ever have sex with a pers on you didn't know?
Do you like reality shows?
Would you buy this?

Mat

Det är dagar som dessa då jag minns varför jag tycker om att stå i köket.
De dagarna då den rostade vitlöken tillför exakt det stinget jag vill, de dagarna då salttäcket smälter och efterlämnar den mest delikata sälta, de dagar då citronbädden tillför syrlighet utan att ta över i smaken. De dagarna då potatismoset får den perfekta gräddigheten utan att lämna gräddhinnan efter sig, så att potatismoset väger av mot den kryddigare fisken och skapar den mest fantastiska smakupplevelse.
De dagarna då jag belönar mig själv med ett stort glas Coca med lite citron, för att drycken måste vara lika bra som maten.
De dagarna minns jag varför jag tycker om att stå i köket.

----

Recept på kryddlax på citronbädd med potatismos.

Notera att recept inte är min grej, jag lagar mat på känsla...

Till laxen:
3 bitar laxfilét
1 citron
2 klyftor vitlök, eller så många man nu känner för.
salt
vitpeppar
chilli av valfri sort
Örtkrydda (jag valde dragon)
Margarin/Olivolja (välj själv)

Till potatismoset:
Potatis
Salt
Smör/Margarin
Grädde

1. Sätt på ugnen på 150 centigrades.
Skala och dela pärorna i mindre bitar, lägg i en kastrull med rikligt med saltat vatten.
Koka mjuk, och sen lite till.

2. Medan potatisen sköter sitt på spisen ta fram dina till hälften tinade laxfileer, (Om ni är som jag finns det inte en chans i världen att laxen är tinad tills dess ni vill börja tillreda den...) placera dem på något som tål mikrovågsugnar, salta och häll lite citron på flaska över dem och tina dem sedan i mikrovågsugnen. (Om ni nu inte är som jag så kan ni med fördel hoppa över det här steget)

3. Skiva citronen i skivor av tjockleken ”mitt lillfinger eller lite tunnare”, jag vet att det inte är mycket till förklaring på storleken men det är vad ni får. Skivorna ska täcka bottnen på en ungsfast form, varpå man sedan placerar laxen ovanpå citronskivorna. Jag räknar med att jag inte behöver säga att ni inte ska använda stumparna.
Man kan även med fördel pressa saften ur eventuella överblivna bitar citron över laxen. Det är bra, för då har kryddorna något att fästa med.

4. Nu kommer den roliga delen, när man får gå lös med kryddorna.
Hacka vitlöken fint, och bred ut den över laxen. (Tänk på att den mittersta biten av vitlöksklyftan dels tenderar att smaka bittert, dels är det som orsakar den vidriga vitlöksandedräkten. Vad jag försöker säga är ”Ta bort mittbiten av vitlöksklyftan”) Salta, det ska vara förhållandevis mycket salt över hela laxens ovansida. Och på med vitpeppar. Och chilli.
Och täck det sedan med örtkrydda.

5. Stekfett. Om du använder olivolja så ska den vara av bra kvalitet. Vet du hur man ser om olivolja är av bra kvalisort? Den ska vara grön, inte gul. Grön.
Om du har grön olivolja att tillgå, ringla denne över laxen.
Annars är det margarin som gäller. Har du flytande så ska den ringlas över. Har du hårt så tärnar du margarinet och placerar ut över laxen där du finner lämpligt.
Och så in i ugnen, det bör ta ungefär 15 minuter, men jag vet inte.
Så låt laxen vara inne tills den är färdig. Färdig är den när den delar sig i lamellerna om du trycker på den.

6. Potatismosdags. Potatisen bör vara färdigkokt nu.
Om så är fallet, häll bort vattnet. Detta görs lämpligen medelst durkslag eller sil.
När vattnet är borta placeras potatisen åter i kastrullen, ringla över lite flytande margarin (eller mycket, beroende på vad du tycker om smaken) och invänta att det smälter. Det bör ta ungefär 17 sekunder.
Därefter rekomenderar Inya potatispress, och pressande av potatisbitarna, och det gör verkligen ingenting om man råkar pressa redan pressad potatis.
Sen tar du och häller i lite grädde och rör om. Och fortsätter så tills du har den konsistensen du vill ha.
Därefter kan man med fördel ha i lite flingsalt och grovmalen svartpeppar.

7. Är potatismoset klart? Är fisken klar?
Men ät då, för tusan!

Och om ni lyckas lika bra som jag med den här rätten rekomenderar jag måltidsdrycken Coca Cola + Citron.

Mulan, kakaotryffel, SawIV (fast sönder)
Folk är knepiga, skolan tar tid. Ryggen gör ont, jag är sugen på te.
Jag saknar er. Lyssnar på Rotersand, Falkenbach, Covenant, The Killers mfl.
Läser Thérèse Raquin, Mage, Ghouls och skall även ge mig på OD.
Har dåligt samvete. Massvis.

Men det är en senare fråga.

I think she's tired...

... she's quoting Henry V. (O, we few, we happy few, we band of brothers...)
The contextual and cultural myth, procrastination of studying of history, she's quite good at it.

She also consider this hour of the day being weird, rather unpleasant and probably not even existing.

I be back!

Jag är sjuk. Verkligt miserabel.
Hostar och hostar och hostar och hostar osv. Rösten är mer eller mindre försvunnen, feber... Jag ät gnällig på gränsen till vilken karl som helst med nageltrång.
Jag missar the group 4 presentation. Jag har inte fått några svar på first draft av ToK presentation. Gnäll!

π

Happy pi day, everyone. :D

Det har hänt lite saker, och jag är inte helt glad åt det. Men det ska inte upp här. Sorry.

Jag saknar lite att ha lektioner på svenska.

Divina Resurrecta

Jag säger som Martin,
"Med små steg och stor iver arbetar vi vidare på Requiemlajvet Divina Resurrecta, ett skådespel i 6 akter, då Stockholms stabila maktstruktur faller samman kring de Besläktade.
Känn dig välkommen att höra av dig om du har karaktärsförslag eller bara är nyfiken."


Snart nog ska det finnas en hemsida, jag brottas för närvarande med koden till densamma, vi siktar på att ha sidan up-and-running i början av April.